Alexander Dale Oen 1985-2012

Jag skrev ett blogginlägg om Alexander Dale Oen förra året. Då hade han tagit Norges första VM-guld i simning. Detta var dagen efter terrordåden i Oslo.

Nu har tyvärr Dale Oen hittats död.

Men hans VM-guld kommer ALDRIG ALDRIG ALDRIG att glömmas i Norge. Ett av Norges största sportögonblick genom tiderna.



R.I.P Alexander Dale Oen



En annan herre jag skrev om förra året var Roy Hodgson. Då var han på toppen av sin karriär. Tiden i Liverpool blev dock inte långvarig. Kanske hade han gjort sitt på de allra största scenerna, tänkte jag. Men det jobb som han tidigare hade varit aktuell för, nämligen jobbet som Englands förbundskapten, har han nu fått.

Frågan är om Roy hade varit där nu, om inte Finlands fotbollsförbund hade ringt och lockat honom till Finlands landslag. Då var den tidigare Inter-tränaren i Viking Stavanger.

Utklassning a'la 1990 samt kuriosa

Ingen trodde nog på ett liknande nederlag som när Finland utklassades med 6-0 i en träningsmatch mot Sverige inför VM 1990. Nu hände det dessutom i en tävlingsmatch. Nejdu, Mixu Paatelainen, du har mycket kvar innan du får fason på detta finländska landslag. Ett landslag som för närvarande inte kan mäta sig med det lag som Richard Möller Nielsen så framgångsrikt tränade i kvalet till VM-98 eller det lag som Roy Hodgson tog skalper med i EM-kvalet för ett par år sedan.

Det var en konstig känsla, men jag höll inte särskilt hårt på Finland igår. 5-0 tycker jag var pinsamt, men samtidigt vill jag ha Sverige med till EM. Jag gladdes med dem igår.

Här är förvrigt ett klipp inför Sveriges VM-äventyr 1990 i Italien. Man kan se bilder från när de genrepar mot Finland. Anders Limpar och Tomas Brolin storspelar.



Såg i en intervju inför matchen att Ola Toivonen var den enda spelare med finländskt påbrå i det svenska landslaget. Han hade inga som helst känslor för Finland och han kan ingen finska heller. Hans pappa Yrjö kom förövrigt till Sverige i barndomsåren. Yrjö Toivonen har bl.a. varit tränare i Degerfors, Olas moderklubb.

Plötsligt slog det mig att jag ville "brainstorma" fram lite kuriosa om det svenska landslaget. Jag började klura på vilka som har spelat i det svenska landslaget(a- och u21-landslaget) och har finländskt påbrå.

Så här ser min lista ut:

Sulo Vaattovaara
Fredrik Stoor
Teddy Lucic
Rami Shaaban
Ola Toivonen
Jonas Wirmola
Haris Laitinen
Kaj Eskelinen

Nu är jag faktiskt inte helt hundra på utifall alla dessa har representerat Sverige på a- eller u21-landslagsnivå. Så det är lite utav en chansning på somliga namn.

Komplettera gärna listan om ni kan komma på fler spelare med finländskt påbrå som har lirat i det svenska landslaget.

Roy Hodgson - Äntligen profet i sitt eget hemland

Det är inte lätt att bli profet i sitt eget hemland. Det vet Roy Hodgson. Han har haft misslyckade sejourer i England medan han har lyckats i utlandet. Men nu är han där. Han är tränare för Liverpool FC. Ett av dom mest åtråvärda tränarjobben i hela England.

Den mediokra fotbollsspelaren Hodgson kom istället att försöka sig på en karriär som fotbollstränare. I Sverige hade hans gode vän Bob Houghton redan hunnit göra göra succé med Malmö FF och det var också Houghton som rekommenderade Halmstad BK att anlita den blott 27-årige Hodgson till säsongen 1976.

Vilken succé det blev! Halmstad som säsongen innan hade varit nära nedflyttning vann SM-guld under Hodgsons ledning redan första året. Två år senare lyckades han också föra fram Halmstad till SM-guld. Tillsammans med Houghton kom han att förändra hela fotbollssverige. De tog in zon-försvaret i svensk fotboll. Deras taktik blev modell för hur många andra klubbar och även landslaget spelade under flera decennier. Även många tränare stöptes i denna form, t.ex. Sven-Göran Eriksson.

Efter säsongen 1980 flyttade han tillbaka till England och Bristol City. Denna sejour blev inte lyckad och redan 1983 var han tillbaka i Sverige igen. Denna gång som tränare för Örebro. Men det var i Malmö FF som han började vinna troféer igen. Säsongerna 1985-1990 vann han 2 ligatitlar och två svenska cuptitlar med Malmö.

Höga skatter i Sverige och suget efter nya utmaningar gjorde att Hodgson sökte sig vidare från Malmö som faktiskt hade erbjudit honom ett kontrakt på livstid. Schweiz kom att bli Hodgsons nya "hemland" och återigen hade han stor påverkan på ett lands fotbollsklimat. Han tog Schweiz landslag till VM-94(landets första sedan 1966) där laget nådde åttondelen. Han tog även laget till EM-96. Vad som dock hade hänt under säsongen 1995-96 var att han hade fått hoppa in som tränare i Inter. Hodgson avgick som tränare för Schweiz innan EM-96 och valde att endast koncentrera sig på Inter.

Denna sejour i Inter får ändå sägas vara lyckad för Hodgson som tog Inter till en tredje plats i Serie A säsongen 1996-97 och man nådde även UEFA-cup finalen. Inter hade vid denna tid inga stora stjärnor i laget.

Nu skulle Hodgson äntligen få sin stora chans i England. Han blev tränare för Blackburn som var ett lag på nedgång. Två år innan hade man vunnit Premier League. Första säsongen(97-98) blev godkänd med en sjätteplats i ligan och UEFA-cup plats. Säsongen efter fick han dock sparken.

Den misslyckade säsongen 1998-99 i Blackburn kom att försämra Hodgsons rykte i England avsevärt. Han var aktuell som engelsk förbundskapten 2000 men jobbet gick till "Svennis" istället. Blackburn-sejouren skulle komma att ligga honom till last länge.

1999 hade Hogdson åter varit en kort sejour i Inter och 2000 återvände han till Schweiz och Grasshoppers. Hans resa som fotbollstränare gick sedan vidare till FC Köpenham, Udinese, Förenade Arabemiraten och till Viking Stavanger i Norge.

Vid det här laget skulle Finland skaffa sig en ny förbundskapten efter några mediokra år med Antti Muurinen vid rodret. Ryktet började gå att man vill lösa ut Hodgson från kontraktet med Viking. Jag kommer ihåg att jag vid det här laget faktiskt ansåg Hodgson som en föredetting och jag kunde inte förstå hur karriären hade tagit honom så lågt som till Viking. Men det finländska fotbollsförbundet ville ha Hodgson och det gjorde man rätt i. Under Hodgsons ledning gjorde Finland ett mycket bra EM-kval och man nosade på en plats i slutspelet.

Jag vill hävda att sejouren i Finland var en vändpunkt för Hodgson. Visserligen hade han accepterat en "ambassadörsroll" för Inter och kanske hade han planer på att sluta som tränare. Men när Fulham behövde en ny tränare under säsongen 2007-08 hade man siktet inställt på Hodgson. Hodgson antog utmaningen och kom att göra succé i Fulham. Höjdpunkterna i Fulham var finalen i Europaligan i år samt att han blev vald till årets tränare i Premier League.

Resan har nu gått vidare till mäktiga Liverpool. Ett Liverpool som visserligen har tagit ett par steg tillbaka de senaste åren och det har ryktats om ekonomiska bekymmer. Men man kan nu äntligen säga att Roy Hodgson har blivit profet i sitt eget hemland. Han förekommer också ständigt i diskussionerna som Englands nya förbundskapten. Denna tränarkarriär tog alltså fart i Halland och i Halmstads BK 1976. Sådant är roligt att tänka på när man ser honom ute på de stora arenorna.