tisdag 30 mars 2010

Er det straffespark?

"Er det straffespark" skanderar den norska kommentatorn flera gånger.

Platsen är "Stade Velodrome" i Marseille och Norge spelar mot stormakten Brasilien för att hålla sig kvar i fotbolls-VM 1998. En på förhand ganska så hopplös situation sade många, detta trots att Brasilien redan var klara gruppsegrare.

Brasilien tog dock ledningen väldigt sent i matchen genom Bebeto. Norge såg då ut att åka ut tur turneringen. Men i den 83:e minuten lyckades Tor Andre Flo kvittera, eller "Flonaldo" som man hade börjat kalla honom sedan Norge hade besegrat Brasilien i en landskamp året innan på Ullevål. Men nu var det ju en VM-match. Brasilien skulle väl ändå vara omöjliga att slå i sådana här evenemang.

Ett par minuter senare blåser domaren straff för Norge. Det blir många protester från brassarnas sida och på reprisbilderna undrar man vad domaren blåser för. Domaren var i stort sätt idiotförklarad fram tills Sveriges Television visade sina bilder. Där kunde man se att Flo blev hårt dragen i tröjan.

Fram stegar Kjetil Rekdal för att ta straffen. Bollen går till vänster och Taffarel går åt rätt håll, men Rekdals straff är välplacerad. Mål för Norge och vidare spel i turneringen!

Här kommer ett klipp från youtube med en uppjagad norsk kommentator. Klippet visar slutet av matchen från straffen fram tills slutet. Bildkvalitén är dock inte så bra.

lördag 27 mars 2010

Tofik Bakhramov 1926-1993


För 10 år sedan mötte Sverige Azerbajdzjan i ett VM-kval i fotboll. Man lyckades knappt vinna matchen som slutade 0-1 till Sveriges fördel.

Azerbajdzjan är nog mer känt för sin olja än för sina framgångar i fotboll. Ibland kan man undrar varför dessa länder ställer upp överhuvudtaget. Eftersom utsikterna för att nå ett slutspel i princip är obefintliga. Vad man däremot kan göra är att sätta käppar i hjulet för andra nationer som jagar en VM- eller EM-plats. Att åka och spela bortamatch i huvudstaden Baku är nog inget de övriga nationerna ser framemot.

I Azerbajdzjan har man ingen känd fotbollsspelare att namnge nationalarenan efter. Man har heller inte valt att sälja namnrättigheterna till något rikt oljebolag. Men man tager vad man haver, så att säga. Därför har arenan som har plats för 30 000 åskådare fått namnet Bakhramov Stadion.

Vem var då denne Tofik Bakhramov? Jo, han var linjeman och mest känd för att ha gett sitt utlåtande till den schweiziska huvuddomaren Gottfried Dienst i VM-finalen 1966. Enligt Bakhramov var Geoff Hursts boll inne och England vann finalen mot Tyskland.

1993 dog denne kultförklarade linjeman i sin hemstad Baku. Bakhramov står även staty utanför arenan.

torsdag 25 mars 2010

Hur ska Björklöven vända trenden?

Senaste vändan för "löven" i elitserien var säsongen 00/01. Tidigare hade man varit uppe i elitserien två vändor under 90-talet, men aldrig lyckats hålla sig kvar.

Efter säsongen 00/01 har mycket hänt inom klubben. Man insåg att man inte hade råd att ta in flertalet dyra nordamerikaner. Detta resulterade i att man tog ett riktigt hundår säsongen 03/04, då man hade ett ganska anspråkslöst lag. Därefter började man sakta men säkert bygga upp ett nytt lag. Man värvade mycket norrländskt på samma gång som man använde sig av egna produkter. Detta lagbygge fick sin kulmen säsongen 07/08 och man nådde kvalserien. Tyvärr, för lövens del, spelade man alltför bra där och elitserielagen fick upp ögonen för lövenspelarna.

Efter att året därpå ha åkt ut i play-off till kvalserien, har allt varit en salig röra. Spelare, sportchefer och tränare har kommit och gått. De sportsliga resultaten har varit dåliga och kontinuiteten har aldrig funnits där.

Nu blickar man åter mot en ny säsong i allsvenskan. I vanlig ordning ska klubben hinna med att anställa personer på flera olika poster innan lagbygget kan köra igång ordentligt.

Vad jag tycker har saknats de senaste åren är hungriga spelare. Därför hoppas jag att man kanske kan blicka nedåt i seriesystemet och kanske hitta några spelsugna grabbar ur division 1. Sedan måste man börja få kontinuitet i allting. Det fungerar inte att börja om, säsong efter säsong.

Nej, annat var det på 70- och 80-talet. Här följer ett underbart klipp från Jens Linds program Stopptid. Klippet handlar om vad klubbarna Teg och Björklöven gjorde för att locka Umeå-publiken till sina matcher. Se och njut!



Visserligen fick Björklöven inte spela första upplagen av elitserien. Men laget blev bara bättre och bättre. 1987 vann man sitt första och hittils enda SM-guld.

I dagsläget ligger på en helt annan nivå. Tills nästa år får man hoppas på att laget kan ta en mittenplacering i allsvenskan och därifrån bygga vidare.

söndag 21 mars 2010

Att slippa epitetet "den eviga tvåan"

Ibland unnar man vissa idrottare eller lag en stor seger.

Sedan år 2000 hade bajenfansen fått lämna Studenternas idrottsplats i Uppsala besvikna hela 6 gånger.

Vilken supporter börjar inte misstösta efter ett sådant facit? Inte gjorde det saken bättre att Hammarby drabbades av ekonomiska problem och dess tid som topplag i svensk bandy såg ut att gå mot sitt slut, utan att ha tagit det så åtråvärda SM-guldet. Vilket lag vill bli titulerat "den eviga tvåan"?

Inget.

Men nu är det slut med det. För Hammarby är svenska mästare 2010. Den annars så landsortsdominerade bandyn i Sverige har nu ett mästarlag från storstaden. Denna gång fick supportrarna återvända till söders höjder med glädje.



Jag vill även nämna Per Hellmyrs. Efter stora framgånger i moderklubben Edsbyn valde han en ny utmaning. Han gick till konkurrenten Bollnäs och han har tagit laget åter till toppen. Det ska bli kul att följa Bollnäs i framtiden. Bandyn är ingen stor sport och Edsbyn håvade in mästerskap efter mästerskap. Ibland måste man hitta ny inspiration någonstans ifrån. Jag önskar flera kunde göra som Per Hellmyrs, även i andra idrotter. Men det får naturligtvis inte vara en stjärna som lämnar något av mina favoritlag.

fredag 19 mars 2010

Lars Nylin uppmärksammar Hans Särkijärvi

Nylin fortsätter att uppmärksamma gamla elitseriespelare.

Turen har kommit till Hans Särkijärvi. Som hårdför spelare var han framgångsrik i Djurgården och Södertälje. Fostrad i plantskolan Kiruna kom han till Djurgården 1976.

Numera känner vi till Särkijärvi som tränare. Just nu leder han Skellefteå till framgångar och nästa år kommer han av allt att döma att få träna topplaget Linköping.

"Säcken" gillar att fokusera på hårt arbete och mycket skridskoåkning. Inte nödvändigtvis skridskoåkning med puck, eftersom du oftast åker omkring utan den.

Framtiden ser ljus ut för denna Kiruna-son. Det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma med Linköping.

Särkijärvi är heller ingen tränare som du direkt gör ett "hemma hos"-reportage med. Han vill vara lite tillbakadragen och fokusera på sitt jobb som tränare.

Petningen av Zlatan

Zlatan mår enligt sin agent Mino Raiola inte bra.

Det kan vi ha all förståelse för. Ibland mår man dåligt.

Tidningen AS skriver att Zlatan och folket runt omkring honom kommer att kräva ett svar av Barcelona varför han petades mot Stuttgart.

Jag menar, snälla nån.

Vill han ha det skriftligt eller?

torsdag 18 mars 2010

Gre-No-Li i Stopptid

Med anledning av starten i allsvenskan valde Jens Lind att visa ett gammalt inslag från 1975 där man intervjuar alla ur Gre-No-Li. Men denna gång är det som tränare man intervjuar dem. Vid denna tidpunkt var bisonoxen Gunnar Nordahl tränare för Östers IF, professorn Gunnar Gren tränare för ett gärdsgårdsgänget Götahed-Färjenäs och baronen Nils Liedholm var tränare för mäktiga AS Roma.

Reportrar i inslaget är Kjell Andersson och Göran Zachrisson. Inslaget handlade om hur Gre-No-Li såg på svensk fotboll vid tidpunkten.

Inslaget kan ses här.

torsdag 4 mars 2010

Två måsten

"A must see" som dom säger på andra sidan atlanten.

Tom Alandh är en mästerlig dokumentärfilmare. 1986 gjorde han dokumentären Nacka - myten och människan. En historia om en av Sveriges mest folkkära bolltrollare någonsin. Vilken karriär han hade. Men tyvärr fick historien om Nacka Skoglund ett tragiskt slut. Så om du inte har sett den förr, se den nu! Den finns kvar på SVTplay fram tills 12:e Mars.

En annan dokumentär, som inte har något att göra med sport, är den om Pia Degermark som nyss gick på SVT. Pia Degermark som en gång i tiden gjorde succé i rollen som Elvira Madigan i Bo Widerbergs film med samma namn. Den dokumentären hittar du också på SVTplay och finns tillgänglig till 28:e Mars. Pia Degermarks liv har också varit fyllt av tragik. Men tillskillnad från Nacka Skoglund så ser hennes liv ut att få ett bättre slut.

Best of Ejeborg

Jag skrattar en hel del åt vinterstudions uppvärmingar inför dom riktiga sändningarna under OS i Vancouver. Det är en hel del roligt material som ligger ute på SVTplay.

Jag gillar skarpt Johan Ejeborgs imitationer. Vi får bl.a. höra Ingemar Stenmark, Björn Borg och Stefan Edberg.

Men vad som också är kul är att höra några mindre kända namn. Vi som ofta lyssnar på radiosporten gillar förmodligen hans imitation av Västernorrlandsreportern Christer Jonasson. Han härmar även SVT-reportern Pelle Nyström. Nyström som gillar att måla med orden.

Här är länken till SVTplay-klippet.

Med perspektiv på OS

Det har nu gått ett par dagar sedan OS-elden i Vancouver släcktes. Det var ett mycket framgångsrikt OS för svensk del. Däremot var det en stor besvikelse för Finland.

Hela Sverige jublar åt att återigen vara en stormakt inom skidåkningen. I Finland var det istället skridskomedaljer, alpina medaljer, backhoppingsmedaljer m.fl. som uteblev. Den alltför höga målsättningen om 12 medaljer, blev bara 5 och blott en 23:e plats i medaljtabellen. Pinsamt för ett vintersportland såsom Finland. OS i Vancouver var de andra raka olympiska spelen där Finland gick miste om en guldmedalj. Clas Thunberg och Veikko Hakulinen vänder sig i sin grav!

Tänka sig att det var Finlands två hockeylag som knep två medaljer. Kanske inte så förvånande att damerna tog en medalj. Där har man alltid en god chans på bronsmedaljen. Men ett herrlandslag som egentligen aldrig imponerade lyckades sega sig fram till en bronsmedalj. Trots allt ett roligt slut för Finlands gubbar som fick avsluta med en medalj. Tack Koivu, Selänne m.fl. för alla magiska stunder åren igenom! Men nu är det slut och jag undrar vilka som ska ta över. Nu måste det börja vaskas fram hockeytalanger i Finland. Förövrigt måste jag bara säga att ishockeyn är hjärtat av OS. Snälla NHL! Hitta inte på något nu. Utan släpp era spelare även i framtiden. Alexander Oveschkin har sagt att ingen kan stoppa honom från spel i nästa OS på hemmaplan.

Det blev alltså två medaljer i lagidrott för Finlands del. Ibland tappar jag tron på den finländska individuella idrottaren. Det känns som att psyket spelar en stor roll. Denna gång verkade dessutom flera av idrottarna vara ur form. En allmänt dålig start för en nation i OS är heller aldrig bra. Det kan resultera i en kollektiv kollaps.

Borta i Ryssland rullar huvuden. Ryssland gör sitt sämsta OS någonsin och om 4 år ska man anordna spelen på hemmaplan. I Finland lär knappast några huvuden rulla. Det brukar sällan fungera så. Däremot hoppas jag att alla idrottspampar rannsakar sig själva och funderar på om man verkligen ska fortsätta på sin post.

Personligen är det skönt att vara tillbaka i den gråa vardagen igen. Ett OS kräver sin man. Särskilt när det anordnas i nordamerika. Det har blivit många långa nätter. Spelen fick tyvärr en tragisk start när rodelåkaren förolyckades på en träning. Men totalt sätt tror jag att gemene expert ser OS i Vancouver som ett bra arrangemang.

För de idrottare som siktar mot OS i Sotji 2014 väntar nu träning, träning och åter träning. Helena Jonsson som floppade i Vancouver har uttryckt viss tveksamhet om hon ska vara med då. Spontant blev jag förvånad. Tjejen är ju bara 25-år. Men så tänker jag efter och plötsligt har jag all förståelse för en sådan tveksamhet. Hur mycket träning betyder inte en satsning mot ett nytt OS. Trots allt finns det så mycket annat i livet än sport.

Ibland känner jag det också. Hur meningslöst är inte sport egentligen? Ändå sitter man framför TV:n och tittar. Det kommer jag att göra om 4 år också. Förhoppningvis får vi bevittna ett finländskt OS-guld då!