En destruktiv säsong för supportrarna - Därav rop efter förändring

Jag tror nästan att alla som jobbar inom en sportorganisation i dagens läge eftersträvar kontinuitet. Jag tror även de som följer ett lag önskar kontinuitet. Att det ändå bland en och annan Björklöven-supporter finns en önskan att nästan hela lagledningen byts ut i klubben tror jag har att göra med att säsongen har varit väldigt "destruktiv" på många sätt och vis. Visst, en viss del supportrar blir aldrig nöjda men denna säsong har varit extra tuff för de gröngula.

Säsongen började ju ganska dåligt och spelet knakade i fogarna. Man tillhörde bottenskiktet och när man första halvan av oktober förlorade 5 raka matcher va det naturligtvis deppigt. Men borta mot Malmö vände det och Löven vann 6 raka matcher. Därefter fortsatte man prestera bra i flera matcher. Visserligen blandades förluster med vinster, men Björklöven var på säker mark.

Sen började skadorna göra sig alltför mycket påminda och efter vinsten mot Mora den 28/12 blev det hela 15 raka förluster!!?? Helt sjukt egentligen.

Hur är man som supporter efter 15 raka förluster? Jo, man är totalt sänkt. Självklart gick inte alla de där förlusterna att skylla på skador. Men skadorna va ändå den största orsaken till att man hamnade i denna katastrofala förlustsvit. Den 18/1 spelade vi bortamatch mot Troja. Det var en lördag och jag köpte matchen på nätet. Vi blev utklassade den dagen. Men det var förståeligt. Jag borde ha kollat in laguppställningarna innan. Lövens trupp borta i Ljungby var ingen trupp som vinner en bortamatch i hockeyallsvenskan anno 2014.

Av alla förluster vet jag inte vilken som var värst. Men gång på gång gjorde Löven oss supportrar besvikna. Det var matcher vi skulle vinna, men alla dessa ihopklappningar gång på gång. Vem kommer inte ihåg när vi skulle vända allt mot Oskarshamn den 28/1? Björklöven hade matcherna innan spelat okej men ändå förlorat. Hemma mot IKO skulle äntligen vinsten komma. Men istället blev det ett praktfiasko och förlust med 1-5 och man förstod inte va som hände därute på isen egentligen.

15 raka förluster sätter sina spår. Ineffektiviteten var tidvis påtaglig, men framför allt var försvarsspelet under all kritik och målvakterna tog inga puckar. Ofta var vi totalt utspelade. Sedan blev vi i ett tidigt skede klara för kvalserien. Alla var inställda på det. När sedan spelet även i kvalserien till en början knakade i fogarna ja då blev mången supporter rejält luttrad.

Kort och gott, en destruktiv säsong. Att det skriks efter förändring är inte så förvånande. Däremot när det kommer till banderoll-incidenten efter sista matchen så tror jag den är något pinsam från båda håll. Åkerblom kanske inte agerade helt okej och sa fel saker, samtidigt som ett gäng överförfriskade supportrar förmodligen var svåra att diskutera med.

Vi vänder blad.

När det kommer till just förändringar så verkar det i ryktessvängen som att det är sportchefen Jimmy Blixt som är närmast att lämna. Det ska dock sägas att Jimmy ändå har varit sportchef ett par år och en förändring på den positionen tror jag inte skulle vara helt fel. Samtidigt är man nu inne i en period där nästa års lag ska byggas. Att byta sportchef nu kan göra att man tappar mycket tid när det kommer till lagbygget.

Jens Öhmans vara eller icke vara är också en intressant fråga. Hade det inte varit för Jens Öhmans 2-årskontrakt så tror jag att han hade fått gå när förlusterna blev för många. Nu lyckades han hålla kvar klubben och han verkar ha spelarnas förtroende. Även när det kommer till tränarbiten så ryktas det att det blir förändringar. Men de facto att Jens har kontrakt ett år till tror jag gör att han även kommande år kommer att leda laget. Jag kanske är helt ute och cyklar men förmodligen så står det väl i kontraktet att han ska vara huvudtränare för A-laget och blir det någon typ av "degradering" så behöver han inte acceptera det.

Sen när det kommer till spelartruppen så är det väl en hel del frågetecken runt redan kontrakterade spelare. Jag tänker inte fördjupa mig alltför mycket i detta. Men jag ser ändå problem i att Mats Lavander har en skyhög lön och att hans karriär är rejält på nedgång, om han nu inte hittar tillbaka till en bra nivå igen och framförallt får vara skadefri. Att Nevalainen är under kontrakt och fick sitta på läktaren under kvalserien är inte bra. Förhoppningsvis kan man hitta en lösning där han får gå vidare i karriären. Däremot att vi har killar som Linus Boström och Ekeståhl-Jonsson under kontrakt tycker jag är bra. Vi måste fortsätta tro på dessa grabbar! Sen vill jag ha ett helt nytt målvaktspar. En något mer rutinerad målvakt(typ Bengtsberg) tillsammans med en ung utvecklingsbar målis vore ett bra målvaktspar inför framtiden.

Det är mycket mer jag skulle vilja skriva om men jag tycker att detta får räcka tillsvidare.

Forza Löven!

Imorgon smäller det!

Här kommer lite allmänna sportskriverier om det som berör mig mest inom sporten. De idrottshistoriska inslagen i bloggen är fortfarande de viktigaste inläggen. Men jag har ju nyss kommit igång igen och det är ju trots allt OS. Naturligtvis kommer ju idrottshistoria att skrivas imorgon också när Finland och Sveriges möts, återigen i en viktig match.

Jag har mognat med åren och lärt mig hantera förluster som supporter mer och mer. Efter Turin 2006 var jag knäckt ett tag. Det var ju vårt OS(Ja, jag håller på Finland). Men det är klart, nu börjar nervositeten göra sig påmind. Det värsta av allt är att jag ska se matchen på jobbet också, bland en massa svenskar.

Finland fick äntligen lite stolpe in och det första OS-guldet sen 2002 blev igår ett faktum när Jauhojärvi-Niskanen vann lagsprinten. Jag orkar inte gå in på hela "fall-situationen" utan konstaterar bara att Finland inkasserade ett guld.

Jag konstaterar även att mitt Björklöven tog sin andra raka seger(tidigare 15 raka förluster(!). Den negativa kvalserien kommer dock än närmre hela tiden och jag tror inte "Löven" kommer att undvika att hamna där. Den dagen när vi ev. går in i kvalserien kommer man ju att vara ett vrak igen. En kvalserie är ALDRIG lätt!

Men återigen till matchen imorgon. Det kan gå hursomhelst. Men Sverige är för mig klar favorit. Hursomhelst så har vi i Finland vårt eget "evigt gröna träd", Teemu Selänne. Jag tar alltså till en JO Waldner-referens. Kineserna som kallar Waldner för "the evergreen tree".

Vem kommer inte ihåg JO Waldners sista show i Aten OS? Det var ett OS som gick ganska bra för Sverige. Men trots allt var det Waldners insatser som värderades högst av många, åtminstone hans "showande" var överlägset. Han tog nämligen ingen medalj utan förlorade bronsmatchen, men ändå vevades repriserna av hans omöjliga bollvinster under turneringen i TV-rutan hela tiden.

Det är lite samma sak med Teemu Selänne trots att han är lagidrottare. För även om hockeylejonen blir 4:a så är det ändå Teemu Selännes sista landskamper som man kommer att komma ihåg från detta OS. Teemu Selänne är hockeylejonen personifierad.

För alltid!

....och om Tuukka Rask spelar på topp imorgon kan Finland mycket väl vinna.

Jag dunkar väl in två klipp som avslutning. Två evigt gröna träd!





P.S

Varför ser inte Ryssland själva det som resten av världen ser? Att Ovechkin och Malkin inte ska spela i samma kedja. Att laget är felbyggt. Att laget skulle må bra av lite taktiska direktiv när det t.ex. är ett power break. Varför kan man inte ändra på sig? Tyvärr, OS har varit och farit för Rysslands herrlandslag i ishockey. Man får skylla sig själva. Att svälja stoltheten och börja göra saker på ett helt annat sätt, verkar inte vara ett alternativ. För ett par år sedan var det Bykov, nu var det Bilyaletdinov snart blir det någon annan precis likadan.

Björklöven och Finland i OS

Idrott är ibland inte alls kul. Särskilt om man är supporter.

Visst, året började bra för min del när Finland skrällde och vann JVM-guld. Men den glädjen varade inte länge, eftersom mitt älskade Björklöven började förlora. Ja, dom har faktiskt förlorat hela 14-matcher på raken och inte vunnit en enda match under 2014. Till en början så handlade alla förluster om en massa oturliga skador. Sen när spelare började komma tillbaka och prestationerna ändå blev bra, så fortsatte man förlora. Det har liksom gått troll i det hela. Det är helt sjukt faktiskt.

Det är en jättetärande situation runt Björklöven nu. Frågan är vad man ska göra? Jag har då inga klara svar. Men en sak är säker.  Björklöven måste gå ut och kommunicera med supportrar, sponsorer, m.fl. NUUU. Även om man säger att man bara jobbar på, så måste man liksom gå ut och säga det. Berätta hur man jobbar på helt enkelt. Detta gäller styrelsen, VD:n, sportchefen, tränaren och spelarna.

Laget är i princip klart för den "negativa kvalserien". Jag har hela tiden varit övertygad om att den tränare som ev. ska lotsa oss genom den kvalserien är Jens Öhman. Mycket med tanke på att han tog upp oss förra året. Men nu är jag inte lika säker. Det handlar trots allt om 14-förluster(helt sjukt). Löven måste få en positivare trend i laget innan kvalserien börjar. Annars blir det div.1 och totalt mörker. Oftast är jag mot att sparka tränaren. Samtidigt måste vi betala Öhmans lön om vi sparkar honom tills han ev. blir klar för en annan klubb. Men det är klart, om han är fel man på fel plats så måste det ju kosta.

RÖV! Hur blev det så här?

Ej heller går det bra för Finland i OS. Under 10km klassiskt för damer satt och såg framför mig hur Saarinen skulle bli 4:a. Det blev hon också.

Förra fredagen kallades i Finland för "the black friday" med tanke på skadorna på Mikko Koivu och Valtteri Filppula som tvingade dem att tacka nej till OS. Nu har jag kommit över det och ser ändå framemot Finlands matcher. Även om det blir svårt att nå längre än kvartsfinal. Vilken business NHL är ändå. Hårt matchande in i det sista. Tänk om Filppula inte hade behövt spela sista matchen....

Alla dessa om...

Nej, jag avslutar med ett fint finländskt idrottsögonblick från ett vinter-OS.

Detta är Toni Nieminen från OS i Albertville 1992:

En gnista av hopp

Ibland måste jag få bryta in med ett blogginlägg som för den stora massan kanske inte är av så stort intresse. Men jag kan inte låta bli.

Jag håller på Björklöven och det är minsann inte lätt. Efter tvångsdegraderingen till div.1 så är det svårt att motivera sig för att gå och titta på en match mot t.ex. Kalix Ungdom. De senaste säsongerna har man ju med spänning kunnat ta sig till hockeyladan för att se Leksand, Malmö, AIK m.fl.

Idag kontrakterade man kämpen Johan Wikström som pga. familjeskäl lämnade Almtuna under säsongen för att flytta hem till Umeå. Detta är sådant som skänker hopp för framtiden. Särskilt också eftersom han har signerat ett kontrakt till säsongen 2012/13. Förra säsongen när ett storsatsande "löven" totalfloppade med namnkunniga spelare, så kom Wikström in från Lycksele och blev till slut lagets bästa målgörare.

Vad som dock är tråkigt är att Björklöven förtillfället inte lyckas behålla sina bästa juniorer i stan. Detta trots att det finns ett hockeygymnasium i Umeå. TV-puckens bästa målvakt William Silwerfeldt Öhman lämnar troligtvis Björklöven för Modos juniorer och hockeygymnasiet i Örnsköldsvik. Förra året lämnade Lukas Wallmark(årets MVP i TV-pucken) laget för att gå till Skellefteå.

Men det gäller att kämpa på. Man måste se till att ta ett steg i taget på alla nivåer inom organisationen. Allt måste bli bättre. Det är i varje fall kul att konstatera att Umeå får fram talanger. I en framtid kanske vi lyckas behålla dem i stan också.

För evigt för alltid Björklöven!

Första världscupsegern och i tre kronors tjänst

Utan att egentligen ha något stort intresse för alpint, så nämnde jag förra söndagen till en idrottsintresserad arbetspolare att Maria Pietilä-Holmer aldrig har vunnit en världscuptävling.

Vad visar det sig då att hon gör samma dag? Jo, hon går och vinner världscuptävlingen i slalom i Aspen.

Denna umetjej som i unga år åkte mycket i Bräntbergsbacken, som ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor. En backe som inte ser ut att vara mycket för världen.

Hennes pappa Tom Pietilä är även han en känd idrottsprofil. Han växte upp i Karleby, Finland men ishockeykarriären och studierna tog honom till Umeå. Han fick dock avsluta sin hockeykarriär i förtid pga. ryggbesvär. I hans yrkesutövande som sjukgymnast har han dock fått vara med om mycket. Han har bl.a. varit sjukgymnast för tre kronor och för toytas rallyteam.

Som sjukgymnast i tre kronor intervjuades Tom ibland av finländsk-TV. Tom har trots allt spelat landskamper för Finland på olika nivåer. När det kommer till vilket lag som han höll på säger han så här i en artikel i VK från 2008: "Det var en ren yrkesfråga. Jag höll på Sverige, men när Finland spelade mot andra länder fick Lejonen gärna vinna".

Så nu säger jag att "Björklöven inte stiger till elitserien 2015", i hopp om att dom faktiskt ska göra det. Men först måste dom ta sig upp ur divsion 1 träsket.

Björklöven, Bengt-Åke plus lite till.....

Björklöven lever! Umeås näringsliv och befolkning har tillsammans jobbat för att Björklövens konkurs ska hävas. Nu har det unika hänt. Man har överklagat en konkurs som man själv har begärt sig i. Detta är väldigt sällsynt inom affärsvärlden och förmodligen är det första gången det händer i idrottssverige.

Nu gäller det bara att säkra elitlicensen. Sen gäller det att börja med en stram organisation där mycket ideelt arbete kommer att behövas.

--------------------------------------------------------------------
Mången har irriterat sig på Bengt-Åke Gustafssons humör i samtliga intervjuer senaste året, däribland jag. Men även om det är 4 år sedan B-Å kammade hem allt, så får vi inte blunda för de insatser tre kronor har gjort åren 2007-10. Sverige har utan de främsta stjärnorna från NHL år efter år lyckats ta sig förbi kvartsfinalen i hockey-VM. Kvartsfinalförlusten mot Slovakien i OS var definitivt ett debakel, men 1 OS-guld, 1 VM-guld och 3 VM-brons är ett oerhört bra facit. Jag kan tänka mig att det finns flera punkter där B-Å inte har varit tillräckligt bra för att leda Sverige, men han har valt att leda laget på sitt sätt.

Tiden har nu verkligen kommit för ett förbundskaptensbyte. Nu kan tre kronor gå vidare med Per Mårts och "matchens stora kung" Bengt-Åke Gustafsson, som "Ankan" kallar honom i matchen mot Sovjet i VM-87, kan gå vidare i sin tränarkarriär.

Sällan har jag garvat så mycket som efter Bengt-Åkes time out i bronsmatchen. Det kunde te sig osportsligt och man får inte förnedra motståndaren. Men jag tycker att tyskarna bör ha överseende när de hör förklaringen. Snacka om att B-Å var nöjd med den passningen till mediakåren.



--------------------------------------------------------------------
Att Tjeckien kan vinna årets VM får mig att drömma om att Finland ännu en gång kan göra det som dom gjorde 1995. Tjeckien visar att det inte behövs alltför många storstjärnor för ett ta hem ett VM-guld. Det behövs bara en massa hjärta för att lira hockey.

Ja, naturligtvis behöver man en massa flyt och en gnutta tur också. Vilket i och för sig inte brukar vara Finlands grej.

Nåväl, grattis Tjeckien!

Björklövens saga är all

Umeå ligger mitt mellan två städer där hockey är religion. Skellefteå har sitt AIK och Örnsköldsvik sitt MoDo. Hockeyn i Umeå har alltid varit stor. Men i Umeå har funnits så mycket annat och i dagens läge hittar man även flera som håller på ett annat lag än "Löven". Det betyder att när man har intervjuat gemene man på stan idag, så är det en hel del som inte bryr sig om lövens konkurs.

En bekant till mig från Nordmaling(ligger mitt mellan Umeå och Ö-vik) berättade att efter SM-guldet 1987 höll alla i hans klass på Björklöven, förutom en stackare som höll på MoDo. I dag är nog scenariot tvärtom i Nordmaling och jag antar att i motsvarigheten i norr, Robertsfors, där börjar nog ungdomen hålla på Skellefteå framom Björklöven.

Jag nämnde SM-guldet 1987. Ett lag som måste vara ett av elitseriens bästa guldlag någonsin. Eller vad sägs om namnen: "Virus" Lindberg(tränare), Göte Wälitalo, L-G Pettersson, Matti Pauna, Peter Sundström, Ulf Dahlén, Calle Johansson, Mikael Andersson, Mikael Hjälm, Lars Karlsson, Peter Andersson, Tore Ökvist, "Bullen" Hägglund m.fl.

Jag har inte varit med på Björklöven-resan särskilt länge. Men idag är man en knäckt man. För mig har matcherna på Umeå Arena varit det största nöjet i stan och jag lider nu med de supportrar som har varit med länge och har följt laget i vått och torrt.

Att föreningen har missköts i en lång tid är det ingen frågan om. Men man gjorde ett uppryck för ett par år sedan och var påväg mot rätt håll. Sedan hände något och jag pratar inte om de sportsliga misslyckandena, utan att man helt enkelt inte har skött ekonomin på ett bra sätt. Jag kommer inte att peka ut någon som syndabock här. Jag vet heller inte vem eller vilka som är syndabockar. Vad som har hänt bakom kulisserna är bara något vi kan spekulera i förtillfället. Men det vore viktigt för många av oss supportrar att få klara svar. Men diplomatisk som jag alltid är, så vill jag inte peka ut någon särskild, utan jag tror helt enkelt att det har gjorts fel hos många inblandade aktörer. Alltifrån de som var inblandade längre tillbaka fram tills dagens styrelse. Oavsett så blir allting så fruktansvärt infekterat och då blir jag less. Det går oftast inte att ändra på saker i sådana lägen. Folk vill inte erkänna fel. Det behövs mera ödmjukhet och självrannsakan i denna värld.

Rubriksättningen är att "Björklövens saga är all". Riktigt så drastiskt behöver det inte vara. Nu kan man börja om i en lägre division och bygga en organisation med nytt blod. Mången supporter kommer nog att vara med på den resan också. I skrivande stund försöker min landsman Johan Björk göra ett sista försök att rädda klubben. Men denna gång tror jag inte klubben går att rädda. Tack "gamla" Björklöven för dessa år. Nu blickar vi framåt med "nya löven".

Här följer mitt bästa minnne med Björklöven under åren jag har varit med. Klippet är från säsongen 06/07 när man endast var 19 sekunder från sommarlov! Men man kvitterade och vann sedan matchen mot Växjö. Det var extas på läktaren. Den säsongen lyckades Björklöven sluta på fjärde plats i kvalserien. Sport kan va underbart ibland!



Säga vad man vill. Björklöven har varit och kommer alltid att vara det idrottslag i Umeå som berör mest.

Hur ska Björklöven vända trenden?

Senaste vändan för "löven" i elitserien var säsongen 00/01. Tidigare hade man varit uppe i elitserien två vändor under 90-talet, men aldrig lyckats hålla sig kvar.

Efter säsongen 00/01 har mycket hänt inom klubben. Man insåg att man inte hade råd att ta in flertalet dyra nordamerikaner. Detta resulterade i att man tog ett riktigt hundår säsongen 03/04, då man hade ett ganska anspråkslöst lag. Därefter började man sakta men säkert bygga upp ett nytt lag. Man värvade mycket norrländskt på samma gång som man använde sig av egna produkter. Detta lagbygge fick sin kulmen säsongen 07/08 och man nådde kvalserien. Tyvärr, för lövens del, spelade man alltför bra där och elitserielagen fick upp ögonen för lövenspelarna.

Efter att året därpå ha åkt ut i play-off till kvalserien, har allt varit en salig röra. Spelare, sportchefer och tränare har kommit och gått. De sportsliga resultaten har varit dåliga och kontinuiteten har aldrig funnits där.

Nu blickar man åter mot en ny säsong i allsvenskan. I vanlig ordning ska klubben hinna med att anställa personer på flera olika poster innan lagbygget kan köra igång ordentligt.

Vad jag tycker har saknats de senaste åren är hungriga spelare. Därför hoppas jag att man kanske kan blicka nedåt i seriesystemet och kanske hitta några spelsugna grabbar ur division 1. Sedan måste man börja få kontinuitet i allting. Det fungerar inte att börja om, säsong efter säsong.

Nej, annat var det på 70- och 80-talet. Här följer ett underbart klipp från Jens Linds program Stopptid. Klippet handlar om vad klubbarna Teg och Björklöven gjorde för att locka Umeå-publiken till sina matcher. Se och njut!



Visserligen fick Björklöven inte spela första upplagen av elitserien. Men laget blev bara bättre och bättre. 1987 vann man sitt första och hittils enda SM-guld.

I dagsläget ligger på en helt annan nivå. Tills nästa år får man hoppas på att laget kan ta en mittenplacering i allsvenskan och därifrån bygga vidare.