Hyllningar från Finland till Peter Forsberg

Det har varit mycket Peter Forsberg i veckan. "Foppa" som blev invald i hockeyns hall of fame nyligen.

Må så vara att jag inte alltid har så trevliga minnen av honom eftersom han var en "finndödare". Han var t.ex. med och vände 5-1 till 5-6 i VM-turneringen 2003 i Helsingfors. Hans 5-5 mål ger mig ännu mardrömmar.

Men sällan har hockeyvärlden skådat en sådan komplett hockeyspelare. Synd att hans karriär skulle spolieras av skador. Men Foppa kan ändå stoltsera med att vara en riktig vinnare. 2 OS-guld, 2-Stanley Cup och 2-VM guld säger det mesta.

Filip Saxén, journalist på Hufvudstadsbladet, hyllar även han Foppa i sin blogg. Så vi finländare har helt enkelt accepterat att han var en utomordentlig lirare. Kan även tillägga att hockeyjournalisten Kaj Kunnas också är en som har berömt Foppa från finländskt håll.

5-5 målet var det ja.

1:36 in i följande klipp:



Jag har egentligen aldrig fattat vad finnarna håller på med här. Man faller som käglor in i egen bur och Foppa behöver bara lägga in pucken på mål. Den där där pucken ska aldrig få gå in. Ej heller ska han få göra den där åkningen såpass ohotad. Men finländarna var här psykiskt knäckta och riktigt stirriga. En finländsk tidnings förstasida dagen efter sa nog allt om vad finländarna kände efter den förlusten. Sidan var helt svart.

Om bara Teemu Selänne hade satt sitt friläge vid ställning 5-2. Då tror jag aldrig Tre Kronor hade kommit igen....

Imorgon smäller det!

Här kommer lite allmänna sportskriverier om det som berör mig mest inom sporten. De idrottshistoriska inslagen i bloggen är fortfarande de viktigaste inläggen. Men jag har ju nyss kommit igång igen och det är ju trots allt OS. Naturligtvis kommer ju idrottshistoria att skrivas imorgon också när Finland och Sveriges möts, återigen i en viktig match.

Jag har mognat med åren och lärt mig hantera förluster som supporter mer och mer. Efter Turin 2006 var jag knäckt ett tag. Det var ju vårt OS(Ja, jag håller på Finland). Men det är klart, nu börjar nervositeten göra sig påmind. Det värsta av allt är att jag ska se matchen på jobbet också, bland en massa svenskar.

Finland fick äntligen lite stolpe in och det första OS-guldet sen 2002 blev igår ett faktum när Jauhojärvi-Niskanen vann lagsprinten. Jag orkar inte gå in på hela "fall-situationen" utan konstaterar bara att Finland inkasserade ett guld.

Jag konstaterar även att mitt Björklöven tog sin andra raka seger(tidigare 15 raka förluster(!). Den negativa kvalserien kommer dock än närmre hela tiden och jag tror inte "Löven" kommer att undvika att hamna där. Den dagen när vi ev. går in i kvalserien kommer man ju att vara ett vrak igen. En kvalserie är ALDRIG lätt!

Men återigen till matchen imorgon. Det kan gå hursomhelst. Men Sverige är för mig klar favorit. Hursomhelst så har vi i Finland vårt eget "evigt gröna träd", Teemu Selänne. Jag tar alltså till en JO Waldner-referens. Kineserna som kallar Waldner för "the evergreen tree".

Vem kommer inte ihåg JO Waldners sista show i Aten OS? Det var ett OS som gick ganska bra för Sverige. Men trots allt var det Waldners insatser som värderades högst av många, åtminstone hans "showande" var överlägset. Han tog nämligen ingen medalj utan förlorade bronsmatchen, men ändå vevades repriserna av hans omöjliga bollvinster under turneringen i TV-rutan hela tiden.

Det är lite samma sak med Teemu Selänne trots att han är lagidrottare. För även om hockeylejonen blir 4:a så är det ändå Teemu Selännes sista landskamper som man kommer att komma ihåg från detta OS. Teemu Selänne är hockeylejonen personifierad.

För alltid!

....och om Tuukka Rask spelar på topp imorgon kan Finland mycket väl vinna.

Jag dunkar väl in två klipp som avslutning. Två evigt gröna träd!





P.S

Varför ser inte Ryssland själva det som resten av världen ser? Att Ovechkin och Malkin inte ska spela i samma kedja. Att laget är felbyggt. Att laget skulle må bra av lite taktiska direktiv när det t.ex. är ett power break. Varför kan man inte ändra på sig? Tyvärr, OS har varit och farit för Rysslands herrlandslag i ishockey. Man får skylla sig själva. Att svälja stoltheten och börja göra saker på ett helt annat sätt, verkar inte vara ett alternativ. För ett par år sedan var det Bykov, nu var det Bilyaletdinov snart blir det någon annan precis likadan.

Finländsk guldmakare lägger av

Finland hade gjort ett miserabelt hockey-VM i Tyskland 1993. Året innan hade Finland gått till final och förväntningarna var höga. Finland gjorde sig nu av med Pentti Matikainen och in kom en högoddsare. Han var svensk och han hette Curt Lindström.

Intresset för ishockeyn i Finland ökade allt mer i takt med att Finland kunde mäta sig med de andra nationerna. Dessutom hade Lindström hittat sin superkedja. Den såkallade "Knatte, Fnatte och Tjatte"-kedjan bestod av Saku Koivu, Ville Peltonen och Esbo-sonen Jere Lehtinen. De var alla unga och hade hockeyvärlden för sina fötter. Efter VM-guldet skulle de alla få pröva sina vingar i NHL.

Jere Lehtinen skrev på för Dallas där han kom att stanna hela sin NHL-karriär. Han blev inte känd som någon stor poängmakare, däremot blev han känd som den ypperlige lagspelaren. Hela tre gånger blev han vald till NHL:s bästa defensiva forward(åren 98,99 och 03). Med Dallas fick han även vinna Stanley Cup 1999.

Även i landslaget har Jere varit en bekant figur. Jag nämnde VM-guldet 1995. I storturnerngar på senare år fick han ofta spela i samma kedja som Koivu och Selänne. I landslaget har han skramlat ihop 1 VM-guld, 3 VM-silver, 1 OS-silver och 3 OS-brons. Detta gör kanske Jere Lehtinen till vår mest framgångsrika spelare i landslaget någonsin. Han är också den enda finländare som har vunnit både Stanley Cup och VM-guld.

Jag kommer ihåg VM-turneringen 2007 som faktiskt blev Jeres enda VM-turnering som han deltog i sedan han hade blivit NHL-proffs. I alla år hade han tackat nej, ofta pga. skador. Att Lehtinen nu äntligen tackade ja såg man som ett gott omen, eftersom Lehtinen hade fört Finland till VM-guld senast han hade deltagit i ett VM. Detta var alltså för över 10 år sedan. Men han lyckades så när göra om den bedriften. Kanada blev dock för svåra i VM-finalen 2007.

Till slut blev skadorna för många och han tog beslutet att säga tack och adjö till spelarkarriären. Lehtinen vann aldrig någon Lady Byng Trophy. Men Jere du får en Lady Byng Trophy av mig för ditt gentlemannamässiga agerande på isen. Sen var du en helt okej hockeyspelare också.

Med perspektiv på OS

Det har nu gått ett par dagar sedan OS-elden i Vancouver släcktes. Det var ett mycket framgångsrikt OS för svensk del. Däremot var det en stor besvikelse för Finland.

Hela Sverige jublar åt att återigen vara en stormakt inom skidåkningen. I Finland var det istället skridskomedaljer, alpina medaljer, backhoppingsmedaljer m.fl. som uteblev. Den alltför höga målsättningen om 12 medaljer, blev bara 5 och blott en 23:e plats i medaljtabellen. Pinsamt för ett vintersportland såsom Finland. OS i Vancouver var de andra raka olympiska spelen där Finland gick miste om en guldmedalj. Clas Thunberg och Veikko Hakulinen vänder sig i sin grav!

Tänka sig att det var Finlands två hockeylag som knep två medaljer. Kanske inte så förvånande att damerna tog en medalj. Där har man alltid en god chans på bronsmedaljen. Men ett herrlandslag som egentligen aldrig imponerade lyckades sega sig fram till en bronsmedalj. Trots allt ett roligt slut för Finlands gubbar som fick avsluta med en medalj. Tack Koivu, Selänne m.fl. för alla magiska stunder åren igenom! Men nu är det slut och jag undrar vilka som ska ta över. Nu måste det börja vaskas fram hockeytalanger i Finland. Förövrigt måste jag bara säga att ishockeyn är hjärtat av OS. Snälla NHL! Hitta inte på något nu. Utan släpp era spelare även i framtiden. Alexander Oveschkin har sagt att ingen kan stoppa honom från spel i nästa OS på hemmaplan.

Det blev alltså två medaljer i lagidrott för Finlands del. Ibland tappar jag tron på den finländska individuella idrottaren. Det känns som att psyket spelar en stor roll. Denna gång verkade dessutom flera av idrottarna vara ur form. En allmänt dålig start för en nation i OS är heller aldrig bra. Det kan resultera i en kollektiv kollaps.

Borta i Ryssland rullar huvuden. Ryssland gör sitt sämsta OS någonsin och om 4 år ska man anordna spelen på hemmaplan. I Finland lär knappast några huvuden rulla. Det brukar sällan fungera så. Däremot hoppas jag att alla idrottspampar rannsakar sig själva och funderar på om man verkligen ska fortsätta på sin post.

Personligen är det skönt att vara tillbaka i den gråa vardagen igen. Ett OS kräver sin man. Särskilt när det anordnas i nordamerika. Det har blivit många långa nätter. Spelen fick tyvärr en tragisk start när rodelåkaren förolyckades på en träning. Men totalt sätt tror jag att gemene expert ser OS i Vancouver som ett bra arrangemang.

För de idrottare som siktar mot OS i Sotji 2014 väntar nu träning, träning och åter träning. Helena Jonsson som floppade i Vancouver har uttryckt viss tveksamhet om hon ska vara med då. Spontant blev jag förvånad. Tjejen är ju bara 25-år. Men så tänker jag efter och plötsligt har jag all förståelse för en sådan tveksamhet. Hur mycket träning betyder inte en satsning mot ett nytt OS. Trots allt finns det så mycket annat i livet än sport.

Ibland känner jag det också. Hur meningslöst är inte sport egentligen? Ändå sitter man framför TV:n och tittar. Det kommer jag att göra om 4 år också. Förhoppningvis får vi bevittna ett finländskt OS-guld då!

Är det någon finländare som har lyckats toppa formen till OS?

Finlands olympiska kommitté har nu insett att man inte kommer att uppfylla målen om att vinna 12 medaljer i OS i Vancouver. Förmodligen var målsättningen för hög. Men att OS skulle börja så här dåligt för Finlands del hade nog ingen räknat med.

Ur finländsk synvinkel var herrarnas skiatlon ett fiasko. Själv tittade jag till en början något flyktigt på loppet och jag fick höra kommentatorena berätta om hur finländarna en efter en avbröt loppet. Ridå.

Hur kan de finländska skidåkarna klappa ihop så totalt nu när det väl gäller? Har faktiskt ingen lyckats nå åtminstone hygglig form till Vancouver? Suck.

----------------------

De finländska backhopparna hade jag egentligen inga direkta förhoppningar på. Det är dock väldigt synd att Ahonen inte fick sin medalj i lilla backen. Nu blev tävlingen i stora backen en besvikelse för honom efter skadan i provhoppningen. Återstår att se om Ahonen kan delta i lagtävlingen.

Matti Hautamäkis genomklappning var dock värre än herrarnas i skiatlon. Den annars så stabila mästerskapshopparen Hautamäki har haft en dålig säsong. Han överraskade dock oss alla med att ligga trea efter den första omgången. Men hoppet i andra omgången var symptomatiskt för hela hans säsong.

----------------------

Nej, man har mestadels fått glädja sig åt Finlands ishockeylejon. Power Play-spelet har ännu inte testats mot bra motstånd så morgondagens match mot Sverige blir ack så viktig. Medan många lag ännu testar sig fram för att hitta sitt bästa power play har Finland i stort sätt alla sina roller klara. Det är så Finland jobbar och måste jobba, eftersom man inte har samma bredd som t.ex. Sverige. Man vet precis vad man vill få ut av sina spelare.

Väldigt roligt att Teemu Selänne får sitt namn i rekordböckerna. Nu är han den mesta poänggöraren i OS genom tiderna med 37 poäng(20+17).Assisten mot Tyskland gjorde att han blev ensam på toppen och passerade namn såsom Valeri Kharlamov, Vlastimil Bubnik och Harry Watson.

----------------------

Det är bara att gratulera Sverige till all succé. Sveriges idrottare kan det här med att vara bäst när det gäller.

----------------------

För Finland handlar det väl om att bryta ihop och komma igen. Hur många medaljchanser som ännu finns har jag inte vågat titta på. Men jag hoppas ändå man lyckas knipa någon guldmedalj.

Men Finlands kräftgång i OS tycks fortsätta. Turin-OS för 4 år sedan var heller ingen höjdare eftersom guldmedaljerna uteblev. Man kan undra vad det månne beror på. Måste det göras stora förändringar inom det finländska idrottsklimatet? Kan det rentav sitta i de finländska idrottarnas psyke?

Själv har jag ingen aning. Men sport slutar jag aldrig titta på. Trots alla besvikelser, så sitter man där igen och tittar år efter år.

Aj Aj Aj Teemu och klockan klämtar för Horava

Teemu Selännes OS-medverkan är i fara sedan han fick en fraktur i käken efter att ha träffats av en puck när hans Anaheim mötte Boston. Han har även tidigare under denna säsong varit skadedrabbad och har fått stå över 17 matcher.

Det är självklart att Teemu inte är den spelare som han en gång har varit eftersom han nu har uppnått en hög ålder. Men Selänne är min favorit. Han har på ett sagolikt sätt alltid ställt upp för landslaget och han har som oftast levererat! Teemu anno 2010 skulle även kunna tillföra mycket för ett finländskt landslag. Det återstår nu att se om han kan spela OS. Hoppas hoppas!

Miloslav Horavas MoDo tappar alltmer mark i jakten på en slutspelsplats. Horavas vara eller icke vara i klubben har diskuterats länge och han har själv berättat om hur han skulle ha förståelse för om Ö-viksklubben skulle ge honom foten.

Efter en klar förlust ikväll borta mot Färjestad så tror jag inte han får vara kvar. Alternativt att han avgår självmant. I ett sista försök att nå slutspelet krävs förmodligen en ny röst i MoDos omklädningsrum.

Hade dock Peter Forsberg inte råkat ut för revbensskadan hade historien faktiskt kunnat se annorlunda ut. Foppa kan bära ett helt lag på sina axlar. Markus Näslund är inte den typen av spelare som kan det.

Två saker som jag tror kan rädda Horava är att Foppa eventuellt är spelklar till nästa match och man därför låter Horava fortsätta gnugga på med det här änget. En annan sak kan också vara att man helt enkelt inte har någon ersättare klar för Horava. Men skulle Horava avgå självmant. Ja, då blir man så illa tvungen att hitta en lösning snabbt.

Finlands OS-trupp i ishockey uttagen

Så var det då dags för mitt Finland att ta ut sin OS-trupp till OS i Vancouver. Jalonens nominerade trupp hittar du här.

Jag saknar några namn såsom formstarke Jussi Jokinen, Ossi Väänänen och Sean Bergenheim. Den största skrällen var nog Janne Niskala och jag tror många höjer ögonbrynen till den uttagningen. Men det är ju inte en lekman som jag som tar ut truppen, utan den personen är Jukka Jalonen och som förhoppningsvis ska ta Finland till framgångar. Men i OS blir det nog svårt. De stora favoriterna är Kanada och Ryssland. Finland ses nog inte som den största utmanaren till dessa två.

Teemu Selänne och Saku Koivu är två "gubbar" i den finländska truppen. I övrigt har vi kunnat se andra gubbar såsom Serjei Fedorov, Jaromir Jagr, Nicklas Lidström m.fl. blir uttagna till sina respektive länders OS-lag. Naturligtvis är det kul att se att dessa fortfarande håller måttet. Dessa spelare var stora stjärnor när jag började följa med hockey i tonåren. Särskilt Lidström håller hög klass ännu idag. Men man kan också se det som ett svaghetstecken när dessa spelare blir uttagna. Kanada hade i mitt tycke ett alltför åldersdiget lag för 4 år sedan i Turin. Då stod t.ex. Sidney Crosby och knackade på dörren men togs bara ut som reserv. I år är det den nya generationens kanadensare som ska ta laget till framgång.