Hyllningar från Finland till Peter Forsberg

Det har varit mycket Peter Forsberg i veckan. "Foppa" som blev invald i hockeyns hall of fame nyligen.

Må så vara att jag inte alltid har så trevliga minnen av honom eftersom han var en "finndödare". Han var t.ex. med och vände 5-1 till 5-6 i VM-turneringen 2003 i Helsingfors. Hans 5-5 mål ger mig ännu mardrömmar.

Men sällan har hockeyvärlden skådat en sådan komplett hockeyspelare. Synd att hans karriär skulle spolieras av skador. Men Foppa kan ändå stoltsera med att vara en riktig vinnare. 2 OS-guld, 2-Stanley Cup och 2-VM guld säger det mesta.

Filip Saxén, journalist på Hufvudstadsbladet, hyllar även han Foppa i sin blogg. Så vi finländare har helt enkelt accepterat att han var en utomordentlig lirare. Kan även tillägga att hockeyjournalisten Kaj Kunnas också är en som har berömt Foppa från finländskt håll.

5-5 målet var det ja.

1:36 in i följande klipp:



Jag har egentligen aldrig fattat vad finnarna håller på med här. Man faller som käglor in i egen bur och Foppa behöver bara lägga in pucken på mål. Den där där pucken ska aldrig få gå in. Ej heller ska han få göra den där åkningen såpass ohotad. Men finländarna var här psykiskt knäckta och riktigt stirriga. En finländsk tidnings förstasida dagen efter sa nog allt om vad finländarna kände efter den förlusten. Sidan var helt svart.

Om bara Teemu Selänne hade satt sitt friläge vid ställning 5-2. Då tror jag aldrig Tre Kronor hade kommit igen....

Uppdatering....

Jag har saknat den där riktiga lusten att blogga. Därav denna långa paus.

Så mycket jag borde ha skrivit om. Sävar-sonen Assar Rönnlund gick ur tiden, Peter "Foppa" Forsberg lade skridskorna på hyllan, Finland vann VM-guld i ishockey, Viljo Nousiainens sexövergrepp, Ricky Bruch dog efter en tids sjukdom osv.

Men nu är jag här igen.

Talanger som aldrig blommade ut

Jag läste för ett par dagar sedan att Jonny Rödlund har hoppat av ett tränarjobb. Denne Rödlund som för alltid kommer att vara känd som den där supertalangen som det aldrig blev något stort av. Ett epitet som säkert inte är roligt att inneha och kanske är vi sportintresserade alltför dömande när det kommer till talanger som aldrig blommar ut eller väljer att lägga av?

Ibland kändes det som att man bara visste att den här junioren skulle det komma att bli något stort av. Låt oss säga Zlatan Ibrahomovic eller Peter Forsberg. Men är det så enkelt? Självklart inte. Det krävs hela tiden hårt jobb för att ta sig till toppen. Men somliga har helt enkelt mera talang. Men med hårt jobb kan man alltid ta sig långt, se på t.ex. fd. hockeyspelaren Mattias Norström.

Jag kommer ihåg ett reportage för flera år sedan som handlade om en grabb från Örnsköldsvik som lirade tillsammans med tvillingarna Sedin under junioråren och hade även han en ljus framtid inom hockeyn. Men han valde istället att lira fotboll och många ansåg det idiotiskt. Men jag tänker, låt killen göra vad han vill! Om vi går till Björn Borg så har han alltid tycket att ishockey var roligare än Tennis. Men han ansåg sig inte ha valt fel. Det tycker nog ingen annan heller i och för sig!

Eller så har vi läst om den där musikern som var en stor talang inom fotboll, men valde musiken istället. Somliga vill göra det till en grej och säga "tack och lov så valde han musiken istället för fotboll". Själv bryr jag mig inte, men den där griniga ungdomstränaren kanske går och grämer sig ännu idag. Men jag tycker att han kan gå på en av hans konserter istället.

På fredag är det dags för EM-kval mot Ungern. Frågan är om Kim Källström går in i startelvan. Orsaken till att jag nämner Kim Källström i detta inlägg är att han var den där talangen som valde att stanna kvar och utvecklas i allsvenskan. Jag tror att allt fler fotbollstalanger borde följa Kims exempel. För hur många svenska ungdomsproffs har egentligen lyckats? I mitt tyckte är de inte många. Spontant slår det mig att Pär Zetterberg och Sebastian Larsson har lyckats.

Så ett gott råd till alla lovande fotbollstalanger därute i vårt avlånga land. Stanna i Sverige! Annars kan det gå som för Jonny Rödlund(ungdomsproffs i Anderlect och Man Utd), Tonton Zola Moukoko(Derby) eller i värsta fall som för Martin Bengtsson(Inter).

Här kommer ett klipp från 1993-års NHL-draft:



Pressen var stor på Alexander Daigle och han lyckades aldrig leva upp till den.

Aj Aj Aj Teemu och klockan klämtar för Horava

Teemu Selännes OS-medverkan är i fara sedan han fick en fraktur i käken efter att ha träffats av en puck när hans Anaheim mötte Boston. Han har även tidigare under denna säsong varit skadedrabbad och har fått stå över 17 matcher.

Det är självklart att Teemu inte är den spelare som han en gång har varit eftersom han nu har uppnått en hög ålder. Men Selänne är min favorit. Han har på ett sagolikt sätt alltid ställt upp för landslaget och han har som oftast levererat! Teemu anno 2010 skulle även kunna tillföra mycket för ett finländskt landslag. Det återstår nu att se om han kan spela OS. Hoppas hoppas!

Miloslav Horavas MoDo tappar alltmer mark i jakten på en slutspelsplats. Horavas vara eller icke vara i klubben har diskuterats länge och han har själv berättat om hur han skulle ha förståelse för om Ö-viksklubben skulle ge honom foten.

Efter en klar förlust ikväll borta mot Färjestad så tror jag inte han får vara kvar. Alternativt att han avgår självmant. I ett sista försök att nå slutspelet krävs förmodligen en ny röst i MoDos omklädningsrum.

Hade dock Peter Forsberg inte råkat ut för revbensskadan hade historien faktiskt kunnat se annorlunda ut. Foppa kan bära ett helt lag på sina axlar. Markus Näslund är inte den typen av spelare som kan det.

Två saker som jag tror kan rädda Horava är att Foppa eventuellt är spelklar till nästa match och man därför låter Horava fortsätta gnugga på med det här änget. En annan sak kan också vara att man helt enkelt inte har någon ersättare klar för Horava. Men skulle Horava avgå självmant. Ja, då blir man så illa tvungen att hitta en lösning snabbt.