Björn Borgs garageportar!

Det var mot dessa portar som underbarnet Björn Borg stod och nötte tennisslag hemma i Södertälje.



Kul att de får se lite dagsljus. Nu är det läge att hitta något ställe för dem där de kan visas upp.

Talanger som aldrig blommade ut

Jag läste för ett par dagar sedan att Jonny Rödlund har hoppat av ett tränarjobb. Denne Rödlund som för alltid kommer att vara känd som den där supertalangen som det aldrig blev något stort av. Ett epitet som säkert inte är roligt att inneha och kanske är vi sportintresserade alltför dömande när det kommer till talanger som aldrig blommar ut eller väljer att lägga av?

Ibland kändes det som att man bara visste att den här junioren skulle det komma att bli något stort av. Låt oss säga Zlatan Ibrahomovic eller Peter Forsberg. Men är det så enkelt? Självklart inte. Det krävs hela tiden hårt jobb för att ta sig till toppen. Men somliga har helt enkelt mera talang. Men med hårt jobb kan man alltid ta sig långt, se på t.ex. fd. hockeyspelaren Mattias Norström.

Jag kommer ihåg ett reportage för flera år sedan som handlade om en grabb från Örnsköldsvik som lirade tillsammans med tvillingarna Sedin under junioråren och hade även han en ljus framtid inom hockeyn. Men han valde istället att lira fotboll och många ansåg det idiotiskt. Men jag tänker, låt killen göra vad han vill! Om vi går till Björn Borg så har han alltid tycket att ishockey var roligare än Tennis. Men han ansåg sig inte ha valt fel. Det tycker nog ingen annan heller i och för sig!

Eller så har vi läst om den där musikern som var en stor talang inom fotboll, men valde musiken istället. Somliga vill göra det till en grej och säga "tack och lov så valde han musiken istället för fotboll". Själv bryr jag mig inte, men den där griniga ungdomstränaren kanske går och grämer sig ännu idag. Men jag tycker att han kan gå på en av hans konserter istället.

På fredag är det dags för EM-kval mot Ungern. Frågan är om Kim Källström går in i startelvan. Orsaken till att jag nämner Kim Källström i detta inlägg är att han var den där talangen som valde att stanna kvar och utvecklas i allsvenskan. Jag tror att allt fler fotbollstalanger borde följa Kims exempel. För hur många svenska ungdomsproffs har egentligen lyckats? I mitt tyckte är de inte många. Spontant slår det mig att Pär Zetterberg och Sebastian Larsson har lyckats.

Så ett gott råd till alla lovande fotbollstalanger därute i vårt avlånga land. Stanna i Sverige! Annars kan det gå som för Jonny Rödlund(ungdomsproffs i Anderlect och Man Utd), Tonton Zola Moukoko(Derby) eller i värsta fall som för Martin Bengtsson(Inter).

Här kommer ett klipp från 1993-års NHL-draft:



Pressen var stor på Alexander Daigle och han lyckades aldrig leva upp till den.

Frågesport om Rolland Garros

Jag vet inte om det bara är jag som ibland föreställer mig som en medverkande i en frågesporttävling. Alla har vi ju våra egenheter.

Äntligen har vi ju vår, även här i de norra delarna av landet. På något sätt kom jag att tänka på mina barndomsvårar och med dem förknippar jag olika saker, mest sport då faktiskt. En sak är naturligtvis det varje år återkommande hockey-VM som jag som liten tyckte var en alldeles utomordentligt bra turnering. För varje år som går känner man sig inte lika peppad för den turneringen. Särskilt inte i år eftersom vi har haft ett OS. Hockey-VM borde i alla fall förbjudas när vinter-OS har anordnats samma år.

Vad jag också förknippar med vår är faktiskt franska öppna(Rolland Garros) i tennis. Nu kanske det borde räknas till sommar, men jag förknippar turneringen med vår eftersom den alltid drog igång under de sista dagarna av vårterminen. Som vanligt var det härliga tider!

Plötsligt fick jag alltså för mig att jag var med i en frågesporttävling om Franska Öppna. För att vinna(priset okänt) skulle jag nämna 10 herrspelare som har vunnit franska öppna fler än en gång.

Dessa kom jag fram till: Björn Borg, Jim Courier, Mats Wilander, Rafael Nadal, Gustavo Kuerten, Jimmy Connors, Roy Emerson, Sergi Bruguera och Gottfried von Cramm.

Ungefär hit kände jag mig tämligen säker. Men ändå inte helt säker. Nu gällde det att plocka en 10:e herrspelare. Jag valde mellan följande alternativ: Carlos Moya, John McEnroe, Guillermo Vilas, Illie Nastase, Andre Agassi, Mario Santana eller Juan Carlos Ferrero. Snacka om beslutsångest! Hursomhelst valde jag Vilas. Hur McEnroe var på grus kunde jag inte erinra mig. Men jag hoppades att han var usel.

Fick jag godkänt? Svar: Nej! Jimmy Connors va fel och jag borde ha tagit Manuel Santana av mina alternativ. Vilas vann bara en gång. Förövrigt vann aldrig McEnroe på gruset i Paris heller.

Varför kom jag inte på Ivan Lendl?! Jag kunde även ha svarat Jan Kodeš, Rod Laver samt ett par fransmän.

Nära skjuter ingen hare. Men jag är ändå hyfsat nöjd med min insats.

Best of Ejeborg

Jag skrattar en hel del åt vinterstudions uppvärmingar inför dom riktiga sändningarna under OS i Vancouver. Det är en hel del roligt material som ligger ute på SVTplay.

Jag gillar skarpt Johan Ejeborgs imitationer. Vi får bl.a. höra Ingemar Stenmark, Björn Borg och Stefan Edberg.

Men vad som också är kul är att höra några mindre kända namn. Vi som ofta lyssnar på radiosporten gillar förmodligen hans imitation av Västernorrlandsreportern Christer Jonasson. Han härmar även SVT-reportern Pelle Nyström. Nyström som gillar att måla med orden.

Här är länken till SVTplay-klippet.

Björn Borg vs. Vitas Gerulaitis

Den anses vara en av de mest underhållande tennismatcherna någonsin. Detta var i herrarnas Wimbledon-semifinal 1977 och på vardera sida om nätet stod "ismannen" Björn Borg från Södertälje och amerikanen Vitas Gerulaitis, med litauiskt påbrå. Detta begav sig innan de långa servkanonernas(med licens att utnyttja andraserven) tid. Här var det träracketar med liten slagyta som gällde.

Matchen slutade till sist med vinst för Borg med setsiffrorna 6-4, 3-6, 6-3, 3-6, 8-6. Det var en match där ingen gav upp. Men till slut måste man ju ha en vinnare och när det kom till jämna matcher på gräset i Wimbledon, så stod oftast Borg som segrare till slut. Borg vann också finalen mot Jimmy Connors.

Borg och Gerulaitis var goda vänner privat. De tränade också ofta tillsammans. Borg kräver väl ingen större presentation. Men outsidern Gerulaitis största singeltitel kom faktiskt samma år i Australien Open. Lägg därtill i karriären två finalplatser i Franska Öppna respektive US-Open och en Davis Cup-seger. Totalt vann han 25 singeltitlar och hans bästa ranking blev 3:a i världen som han uppnådde 1978. Han avslutade sin aktiva tenniskarriär 1986.

Gerulaitis var även känd för sitt hårda liv utanför tennisplanen. Han gillade glamour och festande. Han använde även droger. Han gick tragiskt nog bort den 17:e September 1994 i en ålder av 40. Det har angivits att han sov över hos en vän i New York, när ett fel i luftkonditioneringen gjorde att kolmonoxid kom in där han låg och sov. Han ska således ha avlidit av kolmonoxidförgiftning.

Här kommer en av alla lysande bollar från den klassiska matchen i Wimbledon 1977:



Matchen finns faktiskt även att köpas på DVD.