Pär Zetterberg

Det kändes som att han kom från ingenstans och som att han bar upp svensk fotboll under ett par år när Sverige inte lyckades gå till något stort mästerskap. För detta belönades han med guldbollen 1997.

Född i Falkenberg och fostrad i stadens klubb gick han som ungdomsproffs till Anderlecht som 16-åring. Därifrån blev han utlånad till Charleroi åren 1991-93 och gjorde mycket väl ifrån sig. Zetterberg återvände till Anderlecht och fick där uppleva en lång och framgångsrik karriär. Han är i praktiken "odödlig" i denna klubb. Han hann även med en lyckad utflykt till Olympiakos åren 2000-03.

Landslagskarriären började även den bra. Mittfältsdirigenten Zetterberg spelade sin första landskamp från start mot Israel i kvalet till VM-94 och han gjorde mål i den matchen som Sverige vann med 5-0. Det blev dock inget VM-slutspel för Zetterberg pga. skada. Han fick alltså inte vara med på Sveriges VM-äventyr i USA.

Åren därpå när Sverige inte rosade marknaden på landslagsnivå var han kanske den bästa spelaren i laget. När Tommy Söderberg tog över som tränare var Zetterberg tilltänkt att få en betydande roll i laget. Det var också något som alla förväntade sig. Zetterberg hade trots allt burit Sveriges landslag de senaste åren. I första EM-kvalmatchen mot England var dock Zetterberg tänkt att gå in som högermittfältare. Men Zetterberg som led av diabetes fick en insulinchock innan matchen och man valde att ställa honom vid sidan av laget. Därefter drabbades han ytterligare av en långtidsskada och kunde inte tas ut i landslaget.

När så Zetterberg åter blev klar för landslagsspel kom han att sidosteppas alltmer och det snackades om att man inte kunde ha två kreativa spelare som Ljungberg och Zetterberg på ett svenskt mittfält samtidigt. Söderberg valde i fortsättningen andra alternativ än Zetterberg på mittfältet. Zetterberg gillade inte situationen och han valde att sluta i landslaget.

Zetterberg var länge de svenska supportrarnas favorit och man saknade honom verkligen i landslaget. Detta gjorde även den svenska journalistkåren som ofta använde Zetterberg som argument när man ville komma åt att kritisera Söderbergs defensiva taktik. Men någon comeback för Zetterberg i landslaget blev det aldrig och till slut glömdes han även bort i landslagsdiskussionerna. Trots allt gick det ju bra för Söderbergs landslag utan Zetterberg.

Talanger som aldrig blommade ut

Jag läste för ett par dagar sedan att Jonny Rödlund har hoppat av ett tränarjobb. Denne Rödlund som för alltid kommer att vara känd som den där supertalangen som det aldrig blev något stort av. Ett epitet som säkert inte är roligt att inneha och kanske är vi sportintresserade alltför dömande när det kommer till talanger som aldrig blommar ut eller väljer att lägga av?

Ibland kändes det som att man bara visste att den här junioren skulle det komma att bli något stort av. Låt oss säga Zlatan Ibrahomovic eller Peter Forsberg. Men är det så enkelt? Självklart inte. Det krävs hela tiden hårt jobb för att ta sig till toppen. Men somliga har helt enkelt mera talang. Men med hårt jobb kan man alltid ta sig långt, se på t.ex. fd. hockeyspelaren Mattias Norström.

Jag kommer ihåg ett reportage för flera år sedan som handlade om en grabb från Örnsköldsvik som lirade tillsammans med tvillingarna Sedin under junioråren och hade även han en ljus framtid inom hockeyn. Men han valde istället att lira fotboll och många ansåg det idiotiskt. Men jag tänker, låt killen göra vad han vill! Om vi går till Björn Borg så har han alltid tycket att ishockey var roligare än Tennis. Men han ansåg sig inte ha valt fel. Det tycker nog ingen annan heller i och för sig!

Eller så har vi läst om den där musikern som var en stor talang inom fotboll, men valde musiken istället. Somliga vill göra det till en grej och säga "tack och lov så valde han musiken istället för fotboll". Själv bryr jag mig inte, men den där griniga ungdomstränaren kanske går och grämer sig ännu idag. Men jag tycker att han kan gå på en av hans konserter istället.

På fredag är det dags för EM-kval mot Ungern. Frågan är om Kim Källström går in i startelvan. Orsaken till att jag nämner Kim Källström i detta inlägg är att han var den där talangen som valde att stanna kvar och utvecklas i allsvenskan. Jag tror att allt fler fotbollstalanger borde följa Kims exempel. För hur många svenska ungdomsproffs har egentligen lyckats? I mitt tyckte är de inte många. Spontant slår det mig att Pär Zetterberg och Sebastian Larsson har lyckats.

Så ett gott råd till alla lovande fotbollstalanger därute i vårt avlånga land. Stanna i Sverige! Annars kan det gå som för Jonny Rödlund(ungdomsproffs i Anderlect och Man Utd), Tonton Zola Moukoko(Derby) eller i värsta fall som för Martin Bengtsson(Inter).

Här kommer ett klipp från 1993-års NHL-draft:



Pressen var stor på Alexander Daigle och han lyckades aldrig leva upp till den.