Sverige-Finland ett sömnpiller

Jag tänkte skriva några rader om Sverige-Finland från tidigare imorse.

Sverige va klart det bättre laget. Man var vassare på precis allting. Sverige är definitivt en utmanare till OS-guldet.

Finland tog sig trots förlusten direkt vidare till kvartsfinal som bästa tvåa. Finland är också på den bättre halvan. Med andra ord, man slipper möta Ryssland/Kanada i en ev. semifinal. Däremot tror jag inte Finland la sig idag. Jag tror helt enkelt man var så här dåliga. Respass mot Tjeckien i kvartsfinalen skulle inte förvåna mig.

Om någon ev. kritiserar Finland för att ha spelat medvetet dåligt imorse för att undvika att vinna gruppen så kan jag säga att Sverige gjorde något liknande för 4 år sedan när man la sig mot Slovakien och fick möta Schweiz i kvartsfinalen. Skillnaden är dock att Sverige hade ett lag för att ta sig hela vägen fram till OS-guld efter Schweiz-vinsten. Det betvivlar jag att Finland har i år. Pensionärernas sista show kan bli en stor besvikelse och vilka ska ta över sen!?

Jag hade förväntat mig att Finlands power play inte skulle ha samma effektivitet som tidigare. Jag har sett samma mönster tidigare. Finland kan inleda VM-turneringarna mot ett sopgäng och göra flera PP-mål. Sen när det väl gäller mot bättre nationer då är Finlands PP tillbaka på en medioker nivå. Skärpning!

Pitkänens grej på Hörnqvist va ful. Det är inte frågan om det. Nu väntar åtminstone en matchs avstängning. Detta betyder också att Janne Niskala kommer att få mer speltid i spel 5 mot 5. Oroväckande.

En tråkig match ska sägas. När Sverige får matchen dit man vill så är det sällan underhållande, men ack så effektivt. Sen tycker jag att matcher mellan Sverige och Finland nuförtiden tenderar att sakna den där riktiga glöden. Det återstår att se om lagen möts igen i OS. Isåfall tror jag inte vi får samma matchbild som vi fick imorse.

Är det någon finländare som har lyckats toppa formen till OS?

Finlands olympiska kommitté har nu insett att man inte kommer att uppfylla målen om att vinna 12 medaljer i OS i Vancouver. Förmodligen var målsättningen för hög. Men att OS skulle börja så här dåligt för Finlands del hade nog ingen räknat med.

Ur finländsk synvinkel var herrarnas skiatlon ett fiasko. Själv tittade jag till en början något flyktigt på loppet och jag fick höra kommentatorena berätta om hur finländarna en efter en avbröt loppet. Ridå.

Hur kan de finländska skidåkarna klappa ihop så totalt nu när det väl gäller? Har faktiskt ingen lyckats nå åtminstone hygglig form till Vancouver? Suck.

----------------------

De finländska backhopparna hade jag egentligen inga direkta förhoppningar på. Det är dock väldigt synd att Ahonen inte fick sin medalj i lilla backen. Nu blev tävlingen i stora backen en besvikelse för honom efter skadan i provhoppningen. Återstår att se om Ahonen kan delta i lagtävlingen.

Matti Hautamäkis genomklappning var dock värre än herrarnas i skiatlon. Den annars så stabila mästerskapshopparen Hautamäki har haft en dålig säsong. Han överraskade dock oss alla med att ligga trea efter den första omgången. Men hoppet i andra omgången var symptomatiskt för hela hans säsong.

----------------------

Nej, man har mestadels fått glädja sig åt Finlands ishockeylejon. Power Play-spelet har ännu inte testats mot bra motstånd så morgondagens match mot Sverige blir ack så viktig. Medan många lag ännu testar sig fram för att hitta sitt bästa power play har Finland i stort sätt alla sina roller klara. Det är så Finland jobbar och måste jobba, eftersom man inte har samma bredd som t.ex. Sverige. Man vet precis vad man vill få ut av sina spelare.

Väldigt roligt att Teemu Selänne får sitt namn i rekordböckerna. Nu är han den mesta poänggöraren i OS genom tiderna med 37 poäng(20+17).Assisten mot Tyskland gjorde att han blev ensam på toppen och passerade namn såsom Valeri Kharlamov, Vlastimil Bubnik och Harry Watson.

----------------------

Det är bara att gratulera Sverige till all succé. Sveriges idrottare kan det här med att vara bäst när det gäller.

----------------------

För Finland handlar det väl om att bryta ihop och komma igen. Hur många medaljchanser som ännu finns har jag inte vågat titta på. Men jag hoppas ändå man lyckas knipa någon guldmedalj.

Men Finlands kräftgång i OS tycks fortsätta. Turin-OS för 4 år sedan var heller ingen höjdare eftersom guldmedaljerna uteblev. Man kan undra vad det månne beror på. Måste det göras stora förändringar inom det finländska idrottsklimatet? Kan det rentav sitta i de finländska idrottarnas psyke?

Själv har jag ingen aning. Men sport slutar jag aldrig titta på. Trots alla besvikelser, så sitter man där igen och tittar år efter år.

OS har börjat!

Bloggen har ej uppdaterats på ett tag. Detta beroende på att blogginnehavaren har varit på semester i New York. Men nu är jag tillbaka igen och OS har börjat.

Till min besvikelse har finländarna fått en dålig start. De medeljkandidater som hittils har varit i farten har inte lyckats ta sig till prispallen. Närmast har Janne Ahonen varit med en fjärdeplats i lilla backen.

Det är just starten i ett OS som är ack så viktig för ett land. I ett OS bildar man ofta en större grupp blandat med idrottare från flera olika sporter. Sedan lever man tillsammans i OS-byn. Får man bra utdelning i början så brukar det oftast smitta av sig på de andra idrottarna. Uteblir medaljerna brukar det istället bli onödigt mycket press på de idrottare som tävlar i slutskedet.

Sverige har däremot fått en bra start. Visst, det har uteblivit medaljer där också, men två OS-guld så här tidigt in på OS är mycket bra. Återigen har man fostrat fram en idrottstjej som är ödmjuk och låter prestationerna tala. Charlotte Kalla verkar precis som Magdalena Forsberg eller Carolina Klüft vara hur avspänd och glad som helst. De har alla haft en skön inställning till sina idrotter.

Sen så har vi Storuman-sonen och "storsnackaren" Björn Ferry som fick till en fullträff i jaktstarten. Kul för en glesbygdskommun som Storuman att få en OS-guldmedaljör.

OS har bara börjat!