Gottfried von Cramm

Den tyska friherren Gottfried von Cramm var en av de stora tennisspelarna under "amatöreran". Det var amatörspelarna som i början på 1900-talet spelade Franska Öppna, Wimbledon osv. Först 1968 fick såväl amatörer som proffs delta i grand slam-turneringarna.

Denna von Cramm var känd som en stor sportsman och han spelade en stilren tennis. Han var inte direkt de stora titlarnas man. Han vann endast två grand slam-titlar, båda två i Franska Öppna(1934,1936). Han lyckades aldrig vinna en final i Wimbledon trots tre försök(1935-37). De två första finalerna förlorade han mot Fred Perry den tredje mot Donald Budge. Just Budge kom flera gånger att bli von Cramms baneman i stora matcher. Vid sidan av tennisbanan var dessa två goda vänner.

Men historien om von Cramm är inte bara präglad utav tennis, utan den handlar även om hur han behandlades av naziregimen i Tyskland. Som idrottsman i världseliten ville naziregimen att von Cramm skulle tala väl om nazismen ute i världen, något som von Cramm inte ville. 1938 blev han anklagad för homosexualitet och tillfångatogs av Gestapo. Han släpptes efter ett par månader. Efter att han blev frisläppt tillbringande han mycket tid i Sverige och han var god vän till Gustav V. Han stoppades även flera gånger från att delta i olika turneringar. Behandlingen av denne fair play-spelare väckte stora protester från andra topptennisspelare.

1940 värvades von Cramm till den tyska armén. 1942 befann han sig utanför Moskva som kulspruteskytt. Men efter köldskador blev han hemskickad från armén samma år. Samtidigt blev han belönad med järnkorset. Det var allmänt känt att von Cramm inte sympatiserade med naziregimen och man var rädd att han konspirerade med fienden. Han blev även misstänkt för att ha varit med och planerat attentatet mot Hitler. Tack vare hans vänskap med den svenska kungen kunde han släppas från denna utredning. Efter kriget fortsatte von Cramm spela tennis. Han vann sitt sista tyska mästerskap 1949 och 1953 spelade han sin sista Davis Cup-match.

Förövrigt kan också nämnas att han åren 1955-59 var gift med den amerikanska mijadärskan och societetskvinnan Barbara Hutton. Hutton vars historia också är väldigt fascinerande och hon dog 1979 i misär och hon hade vid det laget slösat bort alla sina egendomar.

Gottfried von Cramm själv dog i en bilolycka 1976 i Kairo.

Jag avslutar inlägget med en kort historia:

Under kriget lär han en gång ha räddat en amerikansk pilot som hade störtat med sitt plan i närheten av von Cramms slott Bodenburg.

"Varför hjälper du mig", frågade den amerikanska piloten.

"Jag hjälper dig för att jag en gång spelade tennis med Don Budge", svarade von Cramm.

Då sa piloten: "Ååh, då måste du vara Gottfried von Cramm."

Frågesport om Rolland Garros

Jag vet inte om det bara är jag som ibland föreställer mig som en medverkande i en frågesporttävling. Alla har vi ju våra egenheter.

Äntligen har vi ju vår, även här i de norra delarna av landet. På något sätt kom jag att tänka på mina barndomsvårar och med dem förknippar jag olika saker, mest sport då faktiskt. En sak är naturligtvis det varje år återkommande hockey-VM som jag som liten tyckte var en alldeles utomordentligt bra turnering. För varje år som går känner man sig inte lika peppad för den turneringen. Särskilt inte i år eftersom vi har haft ett OS. Hockey-VM borde i alla fall förbjudas när vinter-OS har anordnats samma år.

Vad jag också förknippar med vår är faktiskt franska öppna(Rolland Garros) i tennis. Nu kanske det borde räknas till sommar, men jag förknippar turneringen med vår eftersom den alltid drog igång under de sista dagarna av vårterminen. Som vanligt var det härliga tider!

Plötsligt fick jag alltså för mig att jag var med i en frågesporttävling om Franska Öppna. För att vinna(priset okänt) skulle jag nämna 10 herrspelare som har vunnit franska öppna fler än en gång.

Dessa kom jag fram till: Björn Borg, Jim Courier, Mats Wilander, Rafael Nadal, Gustavo Kuerten, Jimmy Connors, Roy Emerson, Sergi Bruguera och Gottfried von Cramm.

Ungefär hit kände jag mig tämligen säker. Men ändå inte helt säker. Nu gällde det att plocka en 10:e herrspelare. Jag valde mellan följande alternativ: Carlos Moya, John McEnroe, Guillermo Vilas, Illie Nastase, Andre Agassi, Mario Santana eller Juan Carlos Ferrero. Snacka om beslutsångest! Hursomhelst valde jag Vilas. Hur McEnroe var på grus kunde jag inte erinra mig. Men jag hoppades att han var usel.

Fick jag godkänt? Svar: Nej! Jimmy Connors va fel och jag borde ha tagit Manuel Santana av mina alternativ. Vilas vann bara en gång. Förövrigt vann aldrig McEnroe på gruset i Paris heller.

Varför kom jag inte på Ivan Lendl?! Jag kunde även ha svarat Jan Kodeš, Rod Laver samt ett par fransmän.

Nära skjuter ingen hare. Men jag är ändå hyfsat nöjd med min insats.