Final i franska öppna

För 10 år sedan mötte jag upp en polare på stan. Min polare berättar att han under dagen har sett finalen i franska öppna mellan Gustavo Kuerten och Magnus Norman. Jag blev stum och kom på att jag helt hade glömt att titta på den matchen. Brasilianaren Kuerten vann förövrigt just den finalen mot Magnus Norman.

Idag är Norman tränare för ingen annan än Robin Söderling. Söderling ska ju som bekant spela final mot Rafael Nadal i franska öppna.

Den matchen kommer jag inte att missa.

Gottfried von Cramm

Den tyska friherren Gottfried von Cramm var en av de stora tennisspelarna under "amatöreran". Det var amatörspelarna som i början på 1900-talet spelade Franska Öppna, Wimbledon osv. Först 1968 fick såväl amatörer som proffs delta i grand slam-turneringarna.

Denna von Cramm var känd som en stor sportsman och han spelade en stilren tennis. Han var inte direkt de stora titlarnas man. Han vann endast två grand slam-titlar, båda två i Franska Öppna(1934,1936). Han lyckades aldrig vinna en final i Wimbledon trots tre försök(1935-37). De två första finalerna förlorade han mot Fred Perry den tredje mot Donald Budge. Just Budge kom flera gånger att bli von Cramms baneman i stora matcher. Vid sidan av tennisbanan var dessa två goda vänner.

Men historien om von Cramm är inte bara präglad utav tennis, utan den handlar även om hur han behandlades av naziregimen i Tyskland. Som idrottsman i världseliten ville naziregimen att von Cramm skulle tala väl om nazismen ute i världen, något som von Cramm inte ville. 1938 blev han anklagad för homosexualitet och tillfångatogs av Gestapo. Han släpptes efter ett par månader. Efter att han blev frisläppt tillbringande han mycket tid i Sverige och han var god vän till Gustav V. Han stoppades även flera gånger från att delta i olika turneringar. Behandlingen av denne fair play-spelare väckte stora protester från andra topptennisspelare.

1940 värvades von Cramm till den tyska armén. 1942 befann han sig utanför Moskva som kulspruteskytt. Men efter köldskador blev han hemskickad från armén samma år. Samtidigt blev han belönad med järnkorset. Det var allmänt känt att von Cramm inte sympatiserade med naziregimen och man var rädd att han konspirerade med fienden. Han blev även misstänkt för att ha varit med och planerat attentatet mot Hitler. Tack vare hans vänskap med den svenska kungen kunde han släppas från denna utredning. Efter kriget fortsatte von Cramm spela tennis. Han vann sitt sista tyska mästerskap 1949 och 1953 spelade han sin sista Davis Cup-match.

Förövrigt kan också nämnas att han åren 1955-59 var gift med den amerikanska mijadärskan och societetskvinnan Barbara Hutton. Hutton vars historia också är väldigt fascinerande och hon dog 1979 i misär och hon hade vid det laget slösat bort alla sina egendomar.

Gottfried von Cramm själv dog i en bilolycka 1976 i Kairo.

Jag avslutar inlägget med en kort historia:

Under kriget lär han en gång ha räddat en amerikansk pilot som hade störtat med sitt plan i närheten av von Cramms slott Bodenburg.

"Varför hjälper du mig", frågade den amerikanska piloten.

"Jag hjälper dig för att jag en gång spelade tennis med Don Budge", svarade von Cramm.

Då sa piloten: "Ååh, då måste du vara Gottfried von Cramm."

Davis Cup i centrum för politiska demonstrationer

Sverige har vunnit den klassiska tennisturneringen Davis Cup 7 gånger. Senast det begav sig var 1998 när Sverige vann över Italien i Milano.

Men detta idrottsevenemang har i Sverige även fått stå i centrum för politiska demonstrationer. Förmodligen har det handlat om att Sverige har haft "oturen", om vi säger så, att lottas mot länder som svenska politiska grupper har haft åsikter om.

Senaste exemplet är Davis Cup-matchen mot Israel i Malmö 2009. Matchen föregicks av mycket skriverier och utanför arenan ägde till största delen fredliga demonstrationer rum. Kommunen hade även tagit beslutet att stänga matchen för publik. 1975 hade man också tagit beslut att stänga en match för publik. Då var det Davis Cup-matchen mellan Sverige och Chile i Båstad som hamnade i blickfånget. Detta var endast två år efter Augusto Pinochets militärkupp.

Men första gången en Davis Cup-match i Sverige hamnade i centrum för sådana här politiska aktiviteter var 1968. Sverige skulle möta Rhodesia(nuvarande Zimbabwe) i Båstad. Rhodesia leddes vid den här tiden av Ian Smith, son till en skotsk invandrare. Hans regim ansågs av många vara rasistisk och det politiska systemet segregationistiskt.

Om denna händelse i Båstad har P3 dokumentär gjort en radiodokumentär. P3 dokumentär som förövrigt är ett helt suveränt program. Länken till programmet om Båstadskravallerna hittar du här.