Imorgon smäller det!

Här kommer lite allmänna sportskriverier om det som berör mig mest inom sporten. De idrottshistoriska inslagen i bloggen är fortfarande de viktigaste inläggen. Men jag har ju nyss kommit igång igen och det är ju trots allt OS. Naturligtvis kommer ju idrottshistoria att skrivas imorgon också när Finland och Sveriges möts, återigen i en viktig match.

Jag har mognat med åren och lärt mig hantera förluster som supporter mer och mer. Efter Turin 2006 var jag knäckt ett tag. Det var ju vårt OS(Ja, jag håller på Finland). Men det är klart, nu börjar nervositeten göra sig påmind. Det värsta av allt är att jag ska se matchen på jobbet också, bland en massa svenskar.

Finland fick äntligen lite stolpe in och det första OS-guldet sen 2002 blev igår ett faktum när Jauhojärvi-Niskanen vann lagsprinten. Jag orkar inte gå in på hela "fall-situationen" utan konstaterar bara att Finland inkasserade ett guld.

Jag konstaterar även att mitt Björklöven tog sin andra raka seger(tidigare 15 raka förluster(!). Den negativa kvalserien kommer dock än närmre hela tiden och jag tror inte "Löven" kommer att undvika att hamna där. Den dagen när vi ev. går in i kvalserien kommer man ju att vara ett vrak igen. En kvalserie är ALDRIG lätt!

Men återigen till matchen imorgon. Det kan gå hursomhelst. Men Sverige är för mig klar favorit. Hursomhelst så har vi i Finland vårt eget "evigt gröna träd", Teemu Selänne. Jag tar alltså till en JO Waldner-referens. Kineserna som kallar Waldner för "the evergreen tree".

Vem kommer inte ihåg JO Waldners sista show i Aten OS? Det var ett OS som gick ganska bra för Sverige. Men trots allt var det Waldners insatser som värderades högst av många, åtminstone hans "showande" var överlägset. Han tog nämligen ingen medalj utan förlorade bronsmatchen, men ändå vevades repriserna av hans omöjliga bollvinster under turneringen i TV-rutan hela tiden.

Det är lite samma sak med Teemu Selänne trots att han är lagidrottare. För även om hockeylejonen blir 4:a så är det ändå Teemu Selännes sista landskamper som man kommer att komma ihåg från detta OS. Teemu Selänne är hockeylejonen personifierad.

För alltid!

....och om Tuukka Rask spelar på topp imorgon kan Finland mycket väl vinna.

Jag dunkar väl in två klipp som avslutning. Två evigt gröna träd!





P.S

Varför ser inte Ryssland själva det som resten av världen ser? Att Ovechkin och Malkin inte ska spela i samma kedja. Att laget är felbyggt. Att laget skulle må bra av lite taktiska direktiv när det t.ex. är ett power break. Varför kan man inte ändra på sig? Tyvärr, OS har varit och farit för Rysslands herrlandslag i ishockey. Man får skylla sig själva. Att svälja stoltheten och börja göra saker på ett helt annat sätt, verkar inte vara ett alternativ. För ett par år sedan var det Bykov, nu var det Bilyaletdinov snart blir det någon annan precis likadan.

Björklöven och Finland i OS

Idrott är ibland inte alls kul. Särskilt om man är supporter.

Visst, året började bra för min del när Finland skrällde och vann JVM-guld. Men den glädjen varade inte länge, eftersom mitt älskade Björklöven började förlora. Ja, dom har faktiskt förlorat hela 14-matcher på raken och inte vunnit en enda match under 2014. Till en början så handlade alla förluster om en massa oturliga skador. Sen när spelare började komma tillbaka och prestationerna ändå blev bra, så fortsatte man förlora. Det har liksom gått troll i det hela. Det är helt sjukt faktiskt.

Det är en jättetärande situation runt Björklöven nu. Frågan är vad man ska göra? Jag har då inga klara svar. Men en sak är säker.  Björklöven måste gå ut och kommunicera med supportrar, sponsorer, m.fl. NUUU. Även om man säger att man bara jobbar på, så måste man liksom gå ut och säga det. Berätta hur man jobbar på helt enkelt. Detta gäller styrelsen, VD:n, sportchefen, tränaren och spelarna.

Laget är i princip klart för den "negativa kvalserien". Jag har hela tiden varit övertygad om att den tränare som ev. ska lotsa oss genom den kvalserien är Jens Öhman. Mycket med tanke på att han tog upp oss förra året. Men nu är jag inte lika säker. Det handlar trots allt om 14-förluster(helt sjukt). Löven måste få en positivare trend i laget innan kvalserien börjar. Annars blir det div.1 och totalt mörker. Oftast är jag mot att sparka tränaren. Samtidigt måste vi betala Öhmans lön om vi sparkar honom tills han ev. blir klar för en annan klubb. Men det är klart, om han är fel man på fel plats så måste det ju kosta.

RÖV! Hur blev det så här?

Ej heller går det bra för Finland i OS. Under 10km klassiskt för damer satt och såg framför mig hur Saarinen skulle bli 4:a. Det blev hon också.

Förra fredagen kallades i Finland för "the black friday" med tanke på skadorna på Mikko Koivu och Valtteri Filppula som tvingade dem att tacka nej till OS. Nu har jag kommit över det och ser ändå framemot Finlands matcher. Även om det blir svårt att nå längre än kvartsfinal. Vilken business NHL är ändå. Hårt matchande in i det sista. Tänk om Filppula inte hade behövt spela sista matchen....

Alla dessa om...

Nej, jag avslutar med ett fint finländskt idrottsögonblick från ett vinter-OS.

Detta är Toni Nieminen från OS i Albertville 1992:

Med perspektiv på OS

Det har nu gått ett par dagar sedan OS-elden i Vancouver släcktes. Det var ett mycket framgångsrikt OS för svensk del. Däremot var det en stor besvikelse för Finland.

Hela Sverige jublar åt att återigen vara en stormakt inom skidåkningen. I Finland var det istället skridskomedaljer, alpina medaljer, backhoppingsmedaljer m.fl. som uteblev. Den alltför höga målsättningen om 12 medaljer, blev bara 5 och blott en 23:e plats i medaljtabellen. Pinsamt för ett vintersportland såsom Finland. OS i Vancouver var de andra raka olympiska spelen där Finland gick miste om en guldmedalj. Clas Thunberg och Veikko Hakulinen vänder sig i sin grav!

Tänka sig att det var Finlands två hockeylag som knep två medaljer. Kanske inte så förvånande att damerna tog en medalj. Där har man alltid en god chans på bronsmedaljen. Men ett herrlandslag som egentligen aldrig imponerade lyckades sega sig fram till en bronsmedalj. Trots allt ett roligt slut för Finlands gubbar som fick avsluta med en medalj. Tack Koivu, Selänne m.fl. för alla magiska stunder åren igenom! Men nu är det slut och jag undrar vilka som ska ta över. Nu måste det börja vaskas fram hockeytalanger i Finland. Förövrigt måste jag bara säga att ishockeyn är hjärtat av OS. Snälla NHL! Hitta inte på något nu. Utan släpp era spelare även i framtiden. Alexander Oveschkin har sagt att ingen kan stoppa honom från spel i nästa OS på hemmaplan.

Det blev alltså två medaljer i lagidrott för Finlands del. Ibland tappar jag tron på den finländska individuella idrottaren. Det känns som att psyket spelar en stor roll. Denna gång verkade dessutom flera av idrottarna vara ur form. En allmänt dålig start för en nation i OS är heller aldrig bra. Det kan resultera i en kollektiv kollaps.

Borta i Ryssland rullar huvuden. Ryssland gör sitt sämsta OS någonsin och om 4 år ska man anordna spelen på hemmaplan. I Finland lär knappast några huvuden rulla. Det brukar sällan fungera så. Däremot hoppas jag att alla idrottspampar rannsakar sig själva och funderar på om man verkligen ska fortsätta på sin post.

Personligen är det skönt att vara tillbaka i den gråa vardagen igen. Ett OS kräver sin man. Särskilt när det anordnas i nordamerika. Det har blivit många långa nätter. Spelen fick tyvärr en tragisk start när rodelåkaren förolyckades på en träning. Men totalt sätt tror jag att gemene expert ser OS i Vancouver som ett bra arrangemang.

För de idrottare som siktar mot OS i Sotji 2014 väntar nu träning, träning och åter träning. Helena Jonsson som floppade i Vancouver har uttryckt viss tveksamhet om hon ska vara med då. Spontant blev jag förvånad. Tjejen är ju bara 25-år. Men så tänker jag efter och plötsligt har jag all förståelse för en sådan tveksamhet. Hur mycket träning betyder inte en satsning mot ett nytt OS. Trots allt finns det så mycket annat i livet än sport.

Ibland känner jag det också. Hur meningslöst är inte sport egentligen? Ändå sitter man framför TV:n och tittar. Det kommer jag att göra om 4 år också. Förhoppningvis får vi bevittna ett finländskt OS-guld då!