Finländsk guldmakare lägger av

Finland hade gjort ett miserabelt hockey-VM i Tyskland 1993. Året innan hade Finland gått till final och förväntningarna var höga. Finland gjorde sig nu av med Pentti Matikainen och in kom en högoddsare. Han var svensk och han hette Curt Lindström.

Intresset för ishockeyn i Finland ökade allt mer i takt med att Finland kunde mäta sig med de andra nationerna. Dessutom hade Lindström hittat sin superkedja. Den såkallade "Knatte, Fnatte och Tjatte"-kedjan bestod av Saku Koivu, Ville Peltonen och Esbo-sonen Jere Lehtinen. De var alla unga och hade hockeyvärlden för sina fötter. Efter VM-guldet skulle de alla få pröva sina vingar i NHL.

Jere Lehtinen skrev på för Dallas där han kom att stanna hela sin NHL-karriär. Han blev inte känd som någon stor poängmakare, däremot blev han känd som den ypperlige lagspelaren. Hela tre gånger blev han vald till NHL:s bästa defensiva forward(åren 98,99 och 03). Med Dallas fick han även vinna Stanley Cup 1999.

Även i landslaget har Jere varit en bekant figur. Jag nämnde VM-guldet 1995. I storturnerngar på senare år fick han ofta spela i samma kedja som Koivu och Selänne. I landslaget har han skramlat ihop 1 VM-guld, 3 VM-silver, 1 OS-silver och 3 OS-brons. Detta gör kanske Jere Lehtinen till vår mest framgångsrika spelare i landslaget någonsin. Han är också den enda finländare som har vunnit både Stanley Cup och VM-guld.

Jag kommer ihåg VM-turneringen 2007 som faktiskt blev Jeres enda VM-turnering som han deltog i sedan han hade blivit NHL-proffs. I alla år hade han tackat nej, ofta pga. skador. Att Lehtinen nu äntligen tackade ja såg man som ett gott omen, eftersom Lehtinen hade fört Finland till VM-guld senast han hade deltagit i ett VM. Detta var alltså för över 10 år sedan. Men han lyckades så när göra om den bedriften. Kanada blev dock för svåra i VM-finalen 2007.

Till slut blev skadorna för många och han tog beslutet att säga tack och adjö till spelarkarriären. Lehtinen vann aldrig någon Lady Byng Trophy. Men Jere du får en Lady Byng Trophy av mig för ditt gentlemannamässiga agerande på isen. Sen var du en helt okej hockeyspelare också.

Erich Kühnhackl!

Många hockeyspelare har följt i sina fäders fotspår.

Listan kan göras lång på där såväl far som son har varit duktiga hockeyspelare. För att bara nämna några, så har vi t.ex. Esa och Ville Peltonen, Peter och Paul Stastny, Bobby och Brett Hull m.fl.

I Skellefteå hittar vi också Janne "X:et" Erixons lovande son Tim Erixon som gick i NHL-draftens första runda förra året. Efter att sneglat på rankinglistan till årets NHL-draft fick jag syn på namnet "Tom Kühnhackl". Tom är ingen annan än självaste Erich Kühnhackls son.

Mannen med kanske hockeyvärldens coolaste namn någonsin, Erich Kühnhackl, var en legendarisk center i det västtyska hockeylandslaget under flera år. Erich föddes 1950 i dåvarande Tjeckoslovakien, men familjen flyttade till Västtyskland och staden Landshut efter att Warszawapaktens styrkor intog Tjeckoslokvakien 1968. Förutom moderklubben EV Landshut har Erich även represneterat klubbarna Kölner Haie och Olten. Hans största framgång med det västtyska landslaget nådde han tidigt i landslagskarriären när laget bärgade bronsmedaljerna vid OS i Innsbruck 1976.