Anders Forsberg fick gå från Skellefteå

Anders Forsbergs stora misstag var att han informerade spelartruppen innan han informerade de styrande i föreningen, att han hade för avsikt att träna en annan klubb nästa säsong. Forsberg förklarar det själv med att han inte ville fortsätta ljuga för spelarna och att han därför tog beslutet att informera dom. Förmodligen var detta ganska spontant. Något som straffade sig. Det här med att man tycker att Anders Forsbergs engagemang skulle ha sviktat den senaste tiden tror jag inte på en sekund. Förmodligen var det någon eller några som starkt ogillade Forsbergs agerande och således drev fram frågan om att redan nu ta i bruk kommande säsongers tränartrojka. Det har även ryktats att han skulle ha försökt locka spelare till hans kommande klubb. Det tror jag inte på heller.

Anders Forsbergs tränarmeriter från de senaste åren talar för sig själva. Skellefteå är det första A-lag som Forsberg tränar och med dem har han nått två finaler på raken och hittils i år är man en suverän serieledare. Jag känner bara Forsberg genom TV-rutan. Men om det är någon tränare som verkligen har gjort intryck på mig de senaste åren så är det just Anders Forsberg. Han är verkligen elitserietränarnas gentleman nummer ett. Förutom hans lilla snedsteg när han informerar truppen först, så har han alltid agerat professionellt. Varför kan man inte ha överseende med det? Tvivlar man faktiskt på att Forsberg inte skulle ge allt för att vinna ett SM-guld denna säsong? Framför allt undrar jag om man inom Skellefteå AIK har rannsakat sig själva och reflekterat över om man har varit tillräckligt öppen och ärlig mot Forsberg angående kommande säsong. Skellefteå kan ha skapat den här situationen själva. Om Skellefteå hade varit inne i en djup nedåtgående spiral så hade jag förstått deras beslut. När jag hör ordförande Nordlund prata så känns det som att han ytterst motvilligt måste acceptera situationen att tränare kan vara klar för andra klubbar mitt under brinnande säsong. Det säger en hel del, klubbar tänker mest på sig själva, vilket de självklart måste. Men det ska ju sägas att oftast har ju klubbarna redan sitt på de torra inför följande säsong vilket innebär att man ofta har tränare kontrakterade från just andra klubbar. Den ena situationen ger den andra.

Det är klart, om Skellefteå vinner SM-guld i vår, då kommer ingen att tvivla på att det här var ett fel beslut. Men oavsett så har man slängt ut en kär medarbetare i kylan. En tränare som hade gett sista blodsdroppen för att laget skulle få ett SM-guld. Anders Forsberg kan vara klar för Modo och Modo hade kunnat bli en kommande motståndare i ett elitserieslutspel. Men jag ser ingen känslighet i det, eftersom vi vid det här laget har lärt känna Forsberg som en professionell tränare. Däremot var det ytterst känsligt för flera år sedan när Roger Melin tränade Rögle i en kvalserie, samtidigt som hans kommande arbetsgivare Linköping också spelade i samma kvalserie. Då handlade det om att följande säsong få träna i allsvenskan eller elitserien.

Nu sjösätter Skellefteå en ny tränarorganisation där jag har förstått att förutom värvningar så ska även general managern Lasse Johansson ansvara för laguttagningar. Johansson säger: "-Jag är ytterst ansvarig för det i fortsättningen. Tanken med den nya rollen och den nya organisationen är att tydliggöra rollerna inför framtiden i den här föreningen." För mig spontant så känns det som att det blir mera otydligt. Man måste väl ha en ansvarig tränare som står i båset? Eller kanske inte. Jag är väl bara gammalmodig.

Nu återstår det se vart Anders Forsberg hamnar nästa år. De flesta tror på Modo. Det ska sägas att han förmodligen hade haft en lugnare situation om det inte vore för att han är en väldigt het tränare på marknaden. En tränare med färre alternativ hade kanske varit tvungen att vänta tills efter säsongen för att göra klart med ny klubb. Visst, ingen tvingade Anders Forsberg att skriva på för en ny klubb. Men på samma gång som Skellefteå AIK visade intentioner på att man inte ville förlänga så kände väl Forsberg att han ville smida medan järnet var varmt. Många bra anbud hade kunnat gå förbi. Jag vill också tillägga att mediatrycket förmodligen har gjort sitt. När frågorna blev många, ville Anders Forsberg vara öppen och ärlig med sina spelare. Det resulterar i ett klubben sparkar honom med motiveringen att hans engagemang inte har varit 100%.

Förövrigt är jag Björklövare, om någon undrar.

Brynäs svenska mästare

"Guldet ska hem, guldet ska hem, guldet ska hem till Gävle igen", skanderade publiken i Läkerol Arena. 13 år tog det för Brynäs att återigen bli svenska mästare. Detta var Brynäs 13:e SM-tecken, endast Djurgården är vassare med sina 16.

Det har varit en lång väg för Brynäs fram till detta guld. Vägen har kantats av ett par besök i kvalserien, missade slutspel och flera kvartsfinalförluster. Men jag har alltid fått uppfattningen om att Brynäs gör ett gott arbete på juniorsidan och det är ytterst glädjande att se att det lönar sig. Även finalmoståndaren Skellefteå AIK har varit bra på att ta fram unga spelare.

Alla experter betonar att Brynäs är värdiga vinnare och det måste man ju hålla med om. Att slå ut Frölunda och Färjestad påväg till finalen är väldigt starkt. Idrottens ibland väldigt små marginaler fick man smaka på när man i finalmatch 4 var en stolpträff ifrån SM-guld. Allt var som uppglagt för nr.100 Jacob Silfverberg när han skulle slå straffen i förlängningen. Men pucken tog klockrent i stolpen och istället kunde Skellefteå avgöra och få ett mentalt överläge i finalen. Jag trodde faktiskt att man skulle kunna vända på steken och göra en historisk vändning, men man fick se sig slagna i Gävle igår. Tungan på vågen blev individuella prestationer av Silfverberg, Gunderson och framförallt målvakten Svedberg.

Skellefteå har återigen gjort det väldigt bra och hade det inte varit för deras ineffektivitet och att alla stjärnor inte klev fram i finalserien, så hade guldet mycket väl kunnat hamna i Västerbotten. Skellefteå tappade hela sin första kedja inför säsongen och tappade sina tre unga storbackar till NHL. Rent logiskt ska det inte gå att bli ett bättre lag med såna spelarförluster. Men Skellefteå har faktiskt lyckats med det. Nu ser man ut att få behålla fler spelare till nästa säsong. Jag bävar....

Varför bävar jag då? Tja, jag ska inte hymla med att mina sympatier finns hos ett annat lag i Västerbotten och att jag har hållit på Brynäs hela finalserien igenom. Vissa profiler hade man velat ha på sin sida. Såsom t.ex. Bert Robertsson som nu verkligen har gjort ett namn för sig i hockeysverige. Denna reaktion hade jag inte räknat med från hans sida:



Jag lägger inte ut klippet för att vara taskig, jag vill bara visa på vilken känslomänniska Robertsson är. När Skellefteå gjorde mål, var det han som visade störst passion, skrek och knöt näven. När man förlorade var det han som grät fler tårar än någon spelare. Är det någon därute som vet varför Robertsson inte följde med Rönnqvist till Luleå för två år sedan? Lämna gärna en kommentar om ni vet.

Så till slut ett idrottshistoriskt perspektiv. Nu tjänar spelarna i Brynäs hyfsade månadslöner. Annat var det 1971...



Är det inte också dags för Gävle att resa en staty av Tommy Sandlin utanför Läkerol Arena?

Vem vinner Piteås gunst?

Ishockeyn ligger mig varmt om hjärtat och nu är äntligen försäsongsmatcherna igång.

Hockeyn är som bekant stark längs norrlandskusten och rivaliteten mellan lagen är stor. Plantskolan Piteå har fostrat många duktiga spelare(Mikael Renberg, Mattias Öhlund, Tomas Holmström m.fl.) och flera har sedermera tagit steget till Luleå.

Piteå Hockey som nu lirar i norrettan har på sikt som mål att komma till allsvenskan. I övrigt är Piteborna delade när det kommer till favoritlag i elitserien. Ena halvan sympatiserar med Skellefteå, medan den andra vurmar för Luleå.

Nyligen gick Pitesonen Mikael Renberg ut i media och sa att Piteå Hockey endast bör samarbeta med Skellefteå. Ett kontroversiellt uttalande av Renberg som trots allt lirade hela 9 säsonger med Luleå. Han hamnade dock i osämja med klubben och skrev på för Skellefteå istället.

Jag vet inte vad som är bäst för Piteå hockey, men det låter ju som att man har hamnat i ett angenämt läge eftersom Luleå också vill forsätta samarbeta med dem.

Man får dock inte glömma bort den enskilde spelaren i det här läget. Piteås talanger ska väl ändå få välja själv till vilken klubb de går vidare till och när dom vill göra det.

För en Björklövare som jag ser jag ju visserligen hällre talangerna i Luleå än i Skellefteå.

Lars Nylin uppmärksammar Hans Särkijärvi

Nylin fortsätter att uppmärksamma gamla elitseriespelare.

Turen har kommit till Hans Särkijärvi. Som hårdför spelare var han framgångsrik i Djurgården och Södertälje. Fostrad i plantskolan Kiruna kom han till Djurgården 1976.

Numera känner vi till Särkijärvi som tränare. Just nu leder han Skellefteå till framgångar och nästa år kommer han av allt att döma att få träna topplaget Linköping.

"Säcken" gillar att fokusera på hårt arbete och mycket skridskoåkning. Inte nödvändigtvis skridskoåkning med puck, eftersom du oftast åker omkring utan den.

Framtiden ser ljus ut för denna Kiruna-son. Det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma med Linköping.

Särkijärvi är heller ingen tränare som du direkt gör ett "hemma hos"-reportage med. Han vill vara lite tillbakadragen och fokusera på sitt jobb som tränare.