Vsevolod Bobrov - En mångsysslare inom idrott!

Jag blir alltid fascinerad över mångsysslare. Kanske beroende på att jag själv definitivt inte är en sådan. Jag tänker på dom där som var bra i allt i skolan. De hade talang för musik, idrott och flera andra olika ämnen. Numera jobbar jag inom flygbranschen och inser att när piloter inte kör flygplan så kanske de istället plöjer en åker.

Eller som idrottarna förr i tiden. De kombinerade flera sporter samtidigt. Det som inte går numera eftersom du redan ska välja i ung ålder. Men förr kunde man spela fotboll på sommaren och spela ishockey/bandy på vintern. Sven Tumba tog ju även SM-guld i fotboll och har en landskamp i samma sport på sitt konto. Men vem tänker på honom annat än kanske Sveriges bästa hockeyspelare någonsin?

En annan mångsysslare och ikon var Sovjetunionens Vsevolod Bobrov(1922-1979). Maken till stjärna i två sporter får man leta efter. Efter sin tjänstgöring i Röda armén under andra världskriget ville man att han skulle börja spela fotboll för CSKA Moskva. Fotboll kom också att bli hans första sport. Fram till 1953 vann han 3 sovjetiska mästerskap och lyckades göra smått otroliga 97 mål på 116 matcher. Han deltog även i landslaget under sommar-OS 1952 i Helsingfors. Där gjorde han 5 mål totalt, men det blev ingen medalj för Sovjetunionen.

Bobrov anslöt sig även till CSKA Moskvas ishockeylag. Detta gjorde han också strax efter andra världskriget. Här rönte han större framgång än inom fotbollen. Här kunde han stoltsera med totalt 7 mästerskapsguld och på 130 matcher gjorde han 254 mål! När han var 34 år fick han representera Sovjetunionen vid OS i Cortina d'Ampezzo 1956. Sovjetunionen dominerade turneringen och vann guld. Därutöver vann han också VM-guld åren 1954 och 1956.


Vsevolod Bobrov spelade också bandy och som tränare förde han Sovjet till två VM-guld i hockey 1974 och 1975. Han är ansedd som en av landets största idrottsmän någonsin.

Att slippa epitetet "den eviga tvåan"

Ibland unnar man vissa idrottare eller lag en stor seger.

Sedan år 2000 hade bajenfansen fått lämna Studenternas idrottsplats i Uppsala besvikna hela 6 gånger.

Vilken supporter börjar inte misstösta efter ett sådant facit? Inte gjorde det saken bättre att Hammarby drabbades av ekonomiska problem och dess tid som topplag i svensk bandy såg ut att gå mot sitt slut, utan att ha tagit det så åtråvärda SM-guldet. Vilket lag vill bli titulerat "den eviga tvåan"?

Inget.

Men nu är det slut med det. För Hammarby är svenska mästare 2010. Den annars så landsortsdominerade bandyn i Sverige har nu ett mästarlag från storstaden. Denna gång fick supportrarna återvända till söders höjder med glädje.



Jag vill även nämna Per Hellmyrs. Efter stora framgånger i moderklubben Edsbyn valde han en ny utmaning. Han gick till konkurrenten Bollnäs och han har tagit laget åter till toppen. Det ska bli kul att följa Bollnäs i framtiden. Bandyn är ingen stor sport och Edsbyn håvade in mästerskap efter mästerskap. Ibland måste man hitta ny inspiration någonstans ifrån. Jag önskar flera kunde göra som Per Hellmyrs, även i andra idrotter. Men det får naturligtvis inte vara en stjärna som lämnar något av mina favoritlag.