Vsevolod Bobrov - En mångsysslare inom idrott!

Jag blir alltid fascinerad över mångsysslare. Kanske beroende på att jag själv definitivt inte är en sådan. Jag tänker på dom där som var bra i allt i skolan. De hade talang för musik, idrott och flera andra olika ämnen. Numera jobbar jag inom flygbranschen och inser att när piloter inte kör flygplan så kanske de istället plöjer en åker.

Eller som idrottarna förr i tiden. De kombinerade flera sporter samtidigt. Det som inte går numera eftersom du redan ska välja i ung ålder. Men förr kunde man spela fotboll på sommaren och spela ishockey/bandy på vintern. Sven Tumba tog ju även SM-guld i fotboll och har en landskamp i samma sport på sitt konto. Men vem tänker på honom annat än kanske Sveriges bästa hockeyspelare någonsin?

En annan mångsysslare och ikon var Sovjetunionens Vsevolod Bobrov(1922-1979). Maken till stjärna i två sporter får man leta efter. Efter sin tjänstgöring i Röda armén under andra världskriget ville man att han skulle börja spela fotboll för CSKA Moskva. Fotboll kom också att bli hans första sport. Fram till 1953 vann han 3 sovjetiska mästerskap och lyckades göra smått otroliga 97 mål på 116 matcher. Han deltog även i landslaget under sommar-OS 1952 i Helsingfors. Där gjorde han 5 mål totalt, men det blev ingen medalj för Sovjetunionen.

Bobrov anslöt sig även till CSKA Moskvas ishockeylag. Detta gjorde han också strax efter andra världskriget. Här rönte han större framgång än inom fotbollen. Här kunde han stoltsera med totalt 7 mästerskapsguld och på 130 matcher gjorde han 254 mål! När han var 34 år fick han representera Sovjetunionen vid OS i Cortina d'Ampezzo 1956. Sovjetunionen dominerade turneringen och vann guld. Därutöver vann han också VM-guld åren 1954 och 1956.


Vsevolod Bobrov spelade också bandy och som tränare förde han Sovjet till två VM-guld i hockey 1974 och 1975. Han är ansedd som en av landets största idrottsmän någonsin.

Gunnar Nordahls råd till Sven Tumba

Gunnar Nordahl, som jag högst förmodligen kommer att ha för orsak att återkomma till i den här bloggen framöver, figurerade kort i Sveriges televisions utomordentliga dokumentär "Året var 1960" för ett par dagar sedan.

Inslaget handlade om Sven Tumba. Han berättar om hur han alltid började grina när isarna smalt om våren. Men han nämner också sin oerhörda träningsvillighet. Han tränade mer än andra. Den stora passionen var naturligtvis ishockey, men Sven "Tumba" Johansson var även väldigt duktig i fotboll. Han tog SM-guld med Djurgården och spelade även en landskamp för Sverige i denna hans andra sport.

I dokumentären framkommer det att en tidning hade intervjuat Gunnar Nordahl och frågat honom om han trodde att den där Sven Johansson kunde bli en bra fotbollsspelare. Nordahl svarade: "Ja, om han kortar av stegen." Detta gjorde nu att Sven Tumba började träna allt mer för att få upp snabbheten, både på is och på land och han tackar sin kompis Gunnar för de orden som sporrade honom.

Jag kan inte låta bli att fortsätta på temat Gunnar Nordahl. Kanoniären från Hörnefors ser vi här i en intervju med Bengt Bedrup från 1958. Det är kul att höra att Gunnars västerbottniska dialekt sitter kvar.



Gunnar Nordahl med epiteten Il Cannoniere och Il Bisonte(Bisonoxen) är en av Serie A's och Milans riktigt stora stjärnor genom historien. Hela 225(!) mål blev det för Gunnar borta i Italien. Han har även rekordet för flest antal mål under en säsong(35mål). Inte minst är han ju också känd för att ha varit en del i trion Gre-No-Li(Gren-Nordahl-Liedholm) under 4 säsonger i Milan. Här kommer ett underbart klipp med en massa mål av centertanken Nordahl. Man ser hur skoningslös han var framför mål.



Förmodligen kommer det inte att vara sista gången jag skriver om Gunnar här i bloggen. Han växte ju upp utanför Umeå där jag bor.