Talanger som aldrig blommade ut

Jag läste för ett par dagar sedan att Jonny Rödlund har hoppat av ett tränarjobb. Denne Rödlund som för alltid kommer att vara känd som den där supertalangen som det aldrig blev något stort av. Ett epitet som säkert inte är roligt att inneha och kanske är vi sportintresserade alltför dömande när det kommer till talanger som aldrig blommar ut eller väljer att lägga av?

Ibland kändes det som att man bara visste att den här junioren skulle det komma att bli något stort av. Låt oss säga Zlatan Ibrahomovic eller Peter Forsberg. Men är det så enkelt? Självklart inte. Det krävs hela tiden hårt jobb för att ta sig till toppen. Men somliga har helt enkelt mera talang. Men med hårt jobb kan man alltid ta sig långt, se på t.ex. fd. hockeyspelaren Mattias Norström.

Jag kommer ihåg ett reportage för flera år sedan som handlade om en grabb från Örnsköldsvik som lirade tillsammans med tvillingarna Sedin under junioråren och hade även han en ljus framtid inom hockeyn. Men han valde istället att lira fotboll och många ansåg det idiotiskt. Men jag tänker, låt killen göra vad han vill! Om vi går till Björn Borg så har han alltid tycket att ishockey var roligare än Tennis. Men han ansåg sig inte ha valt fel. Det tycker nog ingen annan heller i och för sig!

Eller så har vi läst om den där musikern som var en stor talang inom fotboll, men valde musiken istället. Somliga vill göra det till en grej och säga "tack och lov så valde han musiken istället för fotboll". Själv bryr jag mig inte, men den där griniga ungdomstränaren kanske går och grämer sig ännu idag. Men jag tycker att han kan gå på en av hans konserter istället.

På fredag är det dags för EM-kval mot Ungern. Frågan är om Kim Källström går in i startelvan. Orsaken till att jag nämner Kim Källström i detta inlägg är att han var den där talangen som valde att stanna kvar och utvecklas i allsvenskan. Jag tror att allt fler fotbollstalanger borde följa Kims exempel. För hur många svenska ungdomsproffs har egentligen lyckats? I mitt tyckte är de inte många. Spontant slår det mig att Pär Zetterberg och Sebastian Larsson har lyckats.

Så ett gott råd till alla lovande fotbollstalanger därute i vårt avlånga land. Stanna i Sverige! Annars kan det gå som för Jonny Rödlund(ungdomsproffs i Anderlect och Man Utd), Tonton Zola Moukoko(Derby) eller i värsta fall som för Martin Bengtsson(Inter).

Här kommer ett klipp från 1993-års NHL-draft:



Pressen var stor på Alexander Daigle och han lyckades aldrig leva upp till den.