Malmö Redhawks i perspektiv och tips inför framtiden

Tränaren Timo "Tinde" Lahtinen ofta citerad för sitt uttalande "vi ska spela äckligt disciplinerat" blev mästare med Malmö två gånger om, 91/92 och 93/94. Dessa mästarlag innehöll flertalet meriterade spelare såsom Peter Sundström, Pekka Lindmark, Mats Näslund, Robert Svehla, Raimo Helminen m.fl. Percy Nilsson var naturligtvis den stora mannen bakom lagets framgångar.

Allt sedan detta har Malmö ofta fått epitetet "köpelag". Köpelag vinner sällan folks hjärtan utöver den egna supporterskaran och när ett dyrt sammansatt lag floppar, kan det ofta sätta djupa spår i organisationen. Så har det ofta varit i Malmös fall. I början på 90-talet lyckades Malmö med sina dyra lagbyggen, men efter det uteblev dom riktigt stora framgångarna.

Från 90-talet går vi vidare till säsongen 08/09 när Malmö var i allsvenskan och ville tillbaka till elitserien. Man hade satsat mycket pengar på laget men resultaten var inte tillfredställande och klubben hade ekonomiska bekymmer. Man valde att låta flera spelare gå mitt under brinnande säsong. Istället tog man in unga spelare och laget benämndes "Babyhawks". Babyhawks ansågs ändå som en framgång och man hade ett ungt lagbygge att bygga vidare på. Åren efter blev inga succèr, men jag vill ändå hävda att man skulle ha visat mer tålamod. Ibland tar framgång flera år att bygga upp. När sedan Hugo Stenbeck stod där med sina miljoner gick man återigen i fällan. Malmö trodde återigen att man kunde ta den där dyra genvägen till elitserien. Men istället floppade årets lag.

Vad som händer i Malmö återstår att se. Men vi får rapporter om att Malmö måste banta sin spelarbudget och att man nu plötsligt befinner sig i ekonomisk konflikt med Stenbeck. Skånerivalen Rögle visar återigen hur långt man kan nå med god juniorverksamhet och med mera "lågmälda" lagbyggen. Det måste smärta för Malmö-anhängare att behöva bevittna Rögles framgångar. Jag har själv fått uppleva Björklövens fall samtidigt som Skellefteå AIK har gjort precis allt rätt.

Men ännu finns tid för bot och bättring. Ge nu förtroende till nuvarande lagledning och låt lagbygget få kontinuitet. Om det handlar om att Linus Klasen m.fl måste erbjudas till andra klubbar "may so be it". Till slut kan Malmö Redhawks-spelarna stå där i elitserien inför en fullsatt Malmö Arena.

"Låt klubban tala", som Malmö-legendaren Raimo "Raipe" Helminen brukade säga.

Dieter Hegen

Vi närmar oss med stormsteg OS i Vancouver. Detta betyder att jag känner mig tvungen att alltmera skriva OS-relaterade inlägg. Detta betyder också att jag plötsligt som finländare känner att jag har vissa svårigheter att skriva om svenska OS-framgångar genom tiderna. Detta trots att jag i vanliga fall inte har några problem att skriva om svenska idrottsprofiler. Men nu är det väl någonting som håller på att hända. Jag vill inte kasta in alltför många inlägg om finländska profiler heller. Min läsarkrets är trots allt till största delen från Sverige och så ska väl också förbli.

Så nu när jag brottas med dessa tankar väljer jag att slänga in ett neutralt inlägg om Dieter Hegen. Denna tyska ishockeygigant som vi tyvärr inte fick se i NHL, trots att han var draftad av Montreal Canadiens. Han blev istället trogen den Tyska ligan karriären igenom. Han var också det tyska landslagets klart lysande stjärna och spelade hela 5 OS, varav det sista 1998. Om det var någon tysk spelare som kunde skrälla mot de större nationerna så var det alltid anfallspelaren Hegen. Varför han aldrig testade på någon annan liga än den tyska vet jag inte. Han bör ha fått en hel del anbud i alla fall.

De senaste åren har han figurerat som tränare i den tyska ligan. I vår kommer han att bli invald i internationella ishockeyförbundets Hall of Fame. Förövrigt har endast 3 ishockeyspelare förutom Hegen deltagit i 5 olympiska spel. Dessa är tysken Udo Kiessling, norrmannen Petter Thoresen och Finlands Raimo Helminen. Helminen har faktiskt deltagit i hela 6 OS-turneringar. Så fick jag pusha för en finländare till slut i alla fall!