En fuskare

Vem ska tro på Lance att han var ren när han slutade trea i touren 2009? Som han själv säger i intervjun hos Oprah, han är inte den mest trovärdiga mannen i världen förtillfället.

Kan inte annat än hålla med.

Vi vet alla att cyklingsporten är totalt genomsurad av dopade tävlingscyklister. Lance Armstrong känner inte dåligt samvete för att han har varit dopad. Det måste han ju få känna, om han verkligen känner så. Förhoppningsvis kommer även han till insikt nångång.

Men åter till cykelsporten. Lance älskar cykling. Men tyvärr Lance, din sport är genomrutten. Förmodligen är du så bra att du hade varit en toppcyklist utan dopning. Du kanske även kunde ha vunnit nångång, men precis som du säger, sju raka vinster i Tour de France fixar förmodligen ingen odopad. Du är precis som dom andra Lance. Du precis som alla andra har haft ett val. Att dopa sig eller inte dopa sig. Bittert att just din sport ska vara drabbad av dopning. Nu måste även jag dopa mig, tänkte du. Sedan blev du förmodligen världsbäst på dopning också. Det gäller att vara tävlingsmänniska i allt.

Problemet i mitt tyckte med Lance Armstrong är att han kände sig som en vanlig tävlingscyklist. Vad gjorde en vanlig tävlingscyklist? Jo, en vanlig tävlingscyklist dopade sig.

Borde Armstrong dömas hårdare än andra dopade cyklister? Det kan inte jag bedöma. Vad jag vet är att han kommer att dömas hårdare. Har man så länge och efter sådana framgånger dels tillskansat sig så mycket pengar och framförallt sårat så många människor, så är svaret givet. Drevet kommer att vara ett av de största någonsin.

För sårat människor det har han gjort. Eftersom Armstrong hade bestämt sig för att hela tiden neka till dopningsanklagelserna, så måste ju situationen ha blivit ohygglig eftersom han hela tiden var tvungen att idiotförklara sina belackare efter sina framgångar. Under hela denna tid, lyckades han stå pall för trycket. Många hade nog brutit ihop. Det hoppas jag i alla fall. För det hade isåfall varit ett hälsotecken.

Vad händer nu då? Ja, det vet ingen. Men jag tror att domen mot Lance kommer att slå hårt. Nu pratar jag inte om bestraffningar inom rättsväsendet eller inom idrotten. Jag pratar om folkets dom.

Armstrong får nog gå och hoppas på att Usain Bolt avslöjas som dopad, för att slippa lite fokus.

Mika Myllylä är död

Han tog ett efterlängtat OS-guld i Nagano 1998. Finländsk herrskidåkning hade väntat i 34 år. Han var även skidkung vid VM i Ramsau 1999.

Men så kom härvornas härva vid hemma-VM i Lahtis 2001. Ett trauma som kommer att förfölja finländsk idrott för lång tid framöver.

Nu pågår en förtalsrättegång där Myllylä har varit vittne. Jag kan inte alla turer. Men som jag har förstått det så har fler korts lagts på bordet, dock långtifrån alla. Mika Myllylä har i alla fall erkänt såkallad EPO-dopning, om än inte under vilken period i karriären.

Jag gladdes åt när Vegard Ulvang öppnade sin stora norska famn för att hjälpa Myllylä in i skidvärlden igen. Visst hade jag har läst om hans alkoholproblem och diverse andra bakslag. Men jag förstod nog aldrig att hans liv hade nått denna misär.

Vad jag nu också har förstått är att Mika Myllylä betalade det högsta priset för skandalen vid Lahtis-VM 2001. De flesta hittade en väg vidare. Mika fick stora problem. Han reste sig flera gånger. Men tyvärr var bakslagen fler.

Han hade svårt att leva med det han hade gjort. Detta trots att han kanske var den enda av de inblandade vid Lahtis-skandalen som hade bett om förlåtelse.

Man kan undra hur de andra inblandade i dopningshärvan har orkat gå vidare under årens lopp. Nu pratar jag inte bara om skidåkarna utan även personer i ledarstaben.

Var och en får avgöra om man kan glädjas åt Mika Myllyläs framgångar under 90-talet. Jag kan i varje fall tillägga att finländskt dopningsmissbruk inom skidåkningen går längre tillbaka än 2001.

Här följer ett youtube-klipp(på finska):



Som kuriosa kan nämnas att Mika var uppväxt i Trollhättan och pratade således bra svenska. I Finland är han dock mest förknippad med orten Haapajärvi i norra Österbotten.

Han efterlämnar sig tre barn. Att dö vid 41-års ålder är alldeles för tidigt. Visst var han en fuskare. Men vi ska också komma ihåg att han tog på sig ett stort ansvar för sin inblandning i dopningshärvan i det finländska landslaget. Av många är det ansett att han tog på sig ett alldeles för stort ansvar. Trots allt var det väldigt många fler människor som var inblandade.

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag att Mika Myllylä hade sagt något i stil med att det aldrig hade funnits någon "fair play" inom idrotten. Jag tyckte då att det lät som att kasta sten i glashus. Då kände jag att jag kunde vara utan hans åsikter beträffande idrott.

Nu sitter jag plötsligt här och inser att Mika Myllyläs röst hade kunnat vara nyttig inom idrotten.

R.I.P Mika Myllylä 1969-2011.