Mika Myllylä är död

Han tog ett efterlängtat OS-guld i Nagano 1998. Finländsk herrskidåkning hade väntat i 34 år. Han var även skidkung vid VM i Ramsau 1999.

Men så kom härvornas härva vid hemma-VM i Lahtis 2001. Ett trauma som kommer att förfölja finländsk idrott för lång tid framöver.

Nu pågår en förtalsrättegång där Myllylä har varit vittne. Jag kan inte alla turer. Men som jag har förstått det så har fler korts lagts på bordet, dock långtifrån alla. Mika Myllylä har i alla fall erkänt såkallad EPO-dopning, om än inte under vilken period i karriären.

Jag gladdes åt när Vegard Ulvang öppnade sin stora norska famn för att hjälpa Myllylä in i skidvärlden igen. Visst hade jag har läst om hans alkoholproblem och diverse andra bakslag. Men jag förstod nog aldrig att hans liv hade nått denna misär.

Vad jag nu också har förstått är att Mika Myllylä betalade det högsta priset för skandalen vid Lahtis-VM 2001. De flesta hittade en väg vidare. Mika fick stora problem. Han reste sig flera gånger. Men tyvärr var bakslagen fler.

Han hade svårt att leva med det han hade gjort. Detta trots att han kanske var den enda av de inblandade vid Lahtis-skandalen som hade bett om förlåtelse.

Man kan undra hur de andra inblandade i dopningshärvan har orkat gå vidare under årens lopp. Nu pratar jag inte bara om skidåkarna utan även personer i ledarstaben.

Var och en får avgöra om man kan glädjas åt Mika Myllyläs framgångar under 90-talet. Jag kan i varje fall tillägga att finländskt dopningsmissbruk inom skidåkningen går längre tillbaka än 2001.

Här följer ett youtube-klipp(på finska):



Som kuriosa kan nämnas att Mika var uppväxt i Trollhättan och pratade således bra svenska. I Finland är han dock mest förknippad med orten Haapajärvi i norra Österbotten.

Han efterlämnar sig tre barn. Att dö vid 41-års ålder är alldeles för tidigt. Visst var han en fuskare. Men vi ska också komma ihåg att han tog på sig ett stort ansvar för sin inblandning i dopningshärvan i det finländska landslaget. Av många är det ansett att han tog på sig ett alldeles för stort ansvar. Trots allt var det väldigt många fler människor som var inblandade.

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag att Mika Myllylä hade sagt något i stil med att det aldrig hade funnits någon "fair play" inom idrotten. Jag tyckte då att det lät som att kasta sten i glashus. Då kände jag att jag kunde vara utan hans åsikter beträffande idrott.

Nu sitter jag plötsligt här och inser att Mika Myllyläs röst hade kunnat vara nyttig inom idrotten.

R.I.P Mika Myllylä 1969-2011.

Eric "Umedalen" Johansson

Eric Umedalen(hette Johansson fram till 1947) är, förutom ett par dopningsfällda idrottare, kanske känd som den svenska idrottshistoriens största fuskare.

Han föddes i Stora Skedvi i Dalarna 1904. I ungdomsåren började han som sprinter i Säters IF och spelade även fotboll för samma klubb. Han hade goda 11,2 som personligt rekord på 100m. Det var förbundstränaren Hugo Sjöblom som fick Eric att testa på släggkastning innan en klubbmatch i Sala, eftersom det saknades släggkastare.

1934 flytttade Eric till Umeå för att jobba på Umedalens Sjukhus. Mentalsjukhuset på Umedalen invigdes 1934 och kom att bli en stor arbetsplats i Västerbotten. Här kom Eric att jobba i drygt 11 år och det var också i Umeå och i Umedalens IF som han utvecklades som släggkastare.

År för år förbättrade Eric sitt personliga rekord. Debutåret 1934 hade han som bäst kastat 36,75. Han var ingen ungdom mera, men det hindrade inte honom att som 38-åring kasta över 50m. Året var då 1942. Två år senare var det dags för svenskt rekord på Umedalens IP. Han kastade det internationellt gångbara 56,98! Den ständige konkurrenten Bo Ericsons svenska rekord var slaget, men omständigheterna diskuterades. Hade allt gått rätt till denna kyliga oktoberdag på Umedalens IP? Till slut godkände dock idrottsförbundet rekordet. Alla var förbryllade! Nu var Eric i världstoppen. Ett år senare som 41-åring fick han också debutera i landslaget.

1946 lämnade han Västerbotten och flyttade ner till Lund för att tävla för Malmö AI. Enligt utsago för att få en längre sommarsäsong. Samma år tog han sitt enda SM-tecken med ett kast på 55,92 och han tog även silver i EM med resultatet 53,54. Eric kastade vid ett antal tillfällen över det svenska rekordet igen. Men det var alltid olika tävlingsregler som inte godkände dessa rekord.

Säsongen 1947 satte Umedalen ett nytt svenskt rekord på 57,41 vid tävlingar i Örebro. Detta rekord godkändes. Ett par dagar senare vann han en tävling i Trollhättan tätt följd av Bo Ericson och Filip Karlsson. Alla hade kastat med Umedalens slägga. Karlssons längd på kasten förvånade många.

Till tävlingarna på Slottskogsvallen i Göteborg sändes nu en kontrollant. Kontrollanten var ingen mindre än stadionchefen och svenska idrottsförbundets ordförande Tage Ericsson. Vid denna tävling överskred Bosse Ericson det svenska rekordet med sensationella 58,57 mot Umedalens 53,96. Det blev dags för kontrollvägning av släggorna och Ericson hade kastat med Umedalens slägga. Det uppdagades nu att Umedalen hade haft med sig två släggor. En slägga som var den som kontrollvägdes innan tävling och den som Umedalen tävlade med. Tävlingssläggan vägde 450g mindre.

Umedalen påstod sig endast ha använt sig av denna slägga vid ett par enstaka tillfällen. I varje fall blev nu Umedalen avstängd på livstid och de flesta rekorden ströks. Många var förvånade att denna trevliga idrottsman var en fuskare. Finns även många som ansåg att livstidsstraff var för hårt. Men nivån på straffen var hårda på den här tiden. Den erfarenheten fick de idrottare som bröt emot amatörregeln också erfara.

Eric bytte efternamn till Myrskog och flyttade till Östersund. Han kom att bli en uppskattad hästuppfödare, travtränare och kusk. De flesta hade bara positiva saker att säga om honom. Man kan fråga sig vad som var motivet till fusket. Denna fråga har också den gamle idrottaren P-O Enquist försökt besvara i sin bok "Sekonden" där romanfiguren delvis lär vara baserad på Umedalens liv. Det kan inte ha handlat om pengar i alla fall. Kanske ville Umedalen bara pressa gränserna? Ge publiken det de ville ha, nämligen nya rekord. Det ska också sägas att han inte var någon dålig släggkastare. Det var flera tävlingar där han inte hade möjlighet att manipulera med släggan.

Eric Umedalen dog i cancer 1972 i Krokoms kommun, Jämtland.