IFK Holmsund i Stopptid

Återigen underkänt när det kommer till uppdateringar här. Jag får skärpa mig!

Vad jag ofta vill skriva om i bloggen är självklart sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Jag måste få tipsa om Jens Lindhs "Stopptid" i SVT som är en stor gärning för ämnet idrottshistoria!

Här är ett klipp från förra veckan som handlar om kvalet till allsvenskan 1962. Visst, det handlar mest om AIK och Landskrona. Men jag som bor i Västerbotten sedan 10 år visste inte att IFK Holmsund var med och kvalade till allsvenskan redan 1962. Jag vet att man gjorde en säsong i allsvenskan 1967, men man degraderas direkt.



Som sagt, saker som ligger mig varmt om hjärtat är ju saker som har med Västerbotten att göra. Tänka sig att Holmsund har lirat i finrummet en gång i tiden!

En destruktiv säsong för supportrarna - Därav rop efter förändring

Jag tror nästan att alla som jobbar inom en sportorganisation i dagens läge eftersträvar kontinuitet. Jag tror även de som följer ett lag önskar kontinuitet. Att det ändå bland en och annan Björklöven-supporter finns en önskan att nästan hela lagledningen byts ut i klubben tror jag har att göra med att säsongen har varit väldigt "destruktiv" på många sätt och vis. Visst, en viss del supportrar blir aldrig nöjda men denna säsong har varit extra tuff för de gröngula.

Säsongen började ju ganska dåligt och spelet knakade i fogarna. Man tillhörde bottenskiktet och när man första halvan av oktober förlorade 5 raka matcher va det naturligtvis deppigt. Men borta mot Malmö vände det och Löven vann 6 raka matcher. Därefter fortsatte man prestera bra i flera matcher. Visserligen blandades förluster med vinster, men Björklöven var på säker mark.

Sen började skadorna göra sig alltför mycket påminda och efter vinsten mot Mora den 28/12 blev det hela 15 raka förluster!!?? Helt sjukt egentligen.

Hur är man som supporter efter 15 raka förluster? Jo, man är totalt sänkt. Självklart gick inte alla de där förlusterna att skylla på skador. Men skadorna va ändå den största orsaken till att man hamnade i denna katastrofala förlustsvit. Den 18/1 spelade vi bortamatch mot Troja. Det var en lördag och jag köpte matchen på nätet. Vi blev utklassade den dagen. Men det var förståeligt. Jag borde ha kollat in laguppställningarna innan. Lövens trupp borta i Ljungby var ingen trupp som vinner en bortamatch i hockeyallsvenskan anno 2014.

Av alla förluster vet jag inte vilken som var värst. Men gång på gång gjorde Löven oss supportrar besvikna. Det var matcher vi skulle vinna, men alla dessa ihopklappningar gång på gång. Vem kommer inte ihåg när vi skulle vända allt mot Oskarshamn den 28/1? Björklöven hade matcherna innan spelat okej men ändå förlorat. Hemma mot IKO skulle äntligen vinsten komma. Men istället blev det ett praktfiasko och förlust med 1-5 och man förstod inte va som hände därute på isen egentligen.

15 raka förluster sätter sina spår. Ineffektiviteten var tidvis påtaglig, men framför allt var försvarsspelet under all kritik och målvakterna tog inga puckar. Ofta var vi totalt utspelade. Sedan blev vi i ett tidigt skede klara för kvalserien. Alla var inställda på det. När sedan spelet även i kvalserien till en början knakade i fogarna ja då blev mången supporter rejält luttrad.

Kort och gott, en destruktiv säsong. Att det skriks efter förändring är inte så förvånande. Däremot när det kommer till banderoll-incidenten efter sista matchen så tror jag den är något pinsam från båda håll. Åkerblom kanske inte agerade helt okej och sa fel saker, samtidigt som ett gäng överförfriskade supportrar förmodligen var svåra att diskutera med.

Vi vänder blad.

När det kommer till just förändringar så verkar det i ryktessvängen som att det är sportchefen Jimmy Blixt som är närmast att lämna. Det ska dock sägas att Jimmy ändå har varit sportchef ett par år och en förändring på den positionen tror jag inte skulle vara helt fel. Samtidigt är man nu inne i en period där nästa års lag ska byggas. Att byta sportchef nu kan göra att man tappar mycket tid när det kommer till lagbygget.

Jens Öhmans vara eller icke vara är också en intressant fråga. Hade det inte varit för Jens Öhmans 2-årskontrakt så tror jag att han hade fått gå när förlusterna blev för många. Nu lyckades han hålla kvar klubben och han verkar ha spelarnas förtroende. Även när det kommer till tränarbiten så ryktas det att det blir förändringar. Men de facto att Jens har kontrakt ett år till tror jag gör att han även kommande år kommer att leda laget. Jag kanske är helt ute och cyklar men förmodligen så står det väl i kontraktet att han ska vara huvudtränare för A-laget och blir det någon typ av "degradering" så behöver han inte acceptera det.

Sen när det kommer till spelartruppen så är det väl en hel del frågetecken runt redan kontrakterade spelare. Jag tänker inte fördjupa mig alltför mycket i detta. Men jag ser ändå problem i att Mats Lavander har en skyhög lön och att hans karriär är rejält på nedgång, om han nu inte hittar tillbaka till en bra nivå igen och framförallt får vara skadefri. Att Nevalainen är under kontrakt och fick sitta på läktaren under kvalserien är inte bra. Förhoppningsvis kan man hitta en lösning där han får gå vidare i karriären. Däremot att vi har killar som Linus Boström och Ekeståhl-Jonsson under kontrakt tycker jag är bra. Vi måste fortsätta tro på dessa grabbar! Sen vill jag ha ett helt nytt målvaktspar. En något mer rutinerad målvakt(typ Bengtsberg) tillsammans med en ung utvecklingsbar målis vore ett bra målvaktspar inför framtiden.

Det är mycket mer jag skulle vilja skriva om men jag tycker att detta får räcka tillsvidare.

Forza Löven!

Imorgon smäller det!

Här kommer lite allmänna sportskriverier om det som berör mig mest inom sporten. De idrottshistoriska inslagen i bloggen är fortfarande de viktigaste inläggen. Men jag har ju nyss kommit igång igen och det är ju trots allt OS. Naturligtvis kommer ju idrottshistoria att skrivas imorgon också när Finland och Sveriges möts, återigen i en viktig match.

Jag har mognat med åren och lärt mig hantera förluster som supporter mer och mer. Efter Turin 2006 var jag knäckt ett tag. Det var ju vårt OS(Ja, jag håller på Finland). Men det är klart, nu börjar nervositeten göra sig påmind. Det värsta av allt är att jag ska se matchen på jobbet också, bland en massa svenskar.

Finland fick äntligen lite stolpe in och det första OS-guldet sen 2002 blev igår ett faktum när Jauhojärvi-Niskanen vann lagsprinten. Jag orkar inte gå in på hela "fall-situationen" utan konstaterar bara att Finland inkasserade ett guld.

Jag konstaterar även att mitt Björklöven tog sin andra raka seger(tidigare 15 raka förluster(!). Den negativa kvalserien kommer dock än närmre hela tiden och jag tror inte "Löven" kommer att undvika att hamna där. Den dagen när vi ev. går in i kvalserien kommer man ju att vara ett vrak igen. En kvalserie är ALDRIG lätt!

Men återigen till matchen imorgon. Det kan gå hursomhelst. Men Sverige är för mig klar favorit. Hursomhelst så har vi i Finland vårt eget "evigt gröna träd", Teemu Selänne. Jag tar alltså till en JO Waldner-referens. Kineserna som kallar Waldner för "the evergreen tree".

Vem kommer inte ihåg JO Waldners sista show i Aten OS? Det var ett OS som gick ganska bra för Sverige. Men trots allt var det Waldners insatser som värderades högst av många, åtminstone hans "showande" var överlägset. Han tog nämligen ingen medalj utan förlorade bronsmatchen, men ändå vevades repriserna av hans omöjliga bollvinster under turneringen i TV-rutan hela tiden.

Det är lite samma sak med Teemu Selänne trots att han är lagidrottare. För även om hockeylejonen blir 4:a så är det ändå Teemu Selännes sista landskamper som man kommer att komma ihåg från detta OS. Teemu Selänne är hockeylejonen personifierad.

För alltid!

....och om Tuukka Rask spelar på topp imorgon kan Finland mycket väl vinna.

Jag dunkar väl in två klipp som avslutning. Två evigt gröna träd!





P.S

Varför ser inte Ryssland själva det som resten av världen ser? Att Ovechkin och Malkin inte ska spela i samma kedja. Att laget är felbyggt. Att laget skulle må bra av lite taktiska direktiv när det t.ex. är ett power break. Varför kan man inte ändra på sig? Tyvärr, OS har varit och farit för Rysslands herrlandslag i ishockey. Man får skylla sig själva. Att svälja stoltheten och börja göra saker på ett helt annat sätt, verkar inte vara ett alternativ. För ett par år sedan var det Bykov, nu var det Bilyaletdinov snart blir det någon annan precis likadan.

Björklöven och Finland i OS

Idrott är ibland inte alls kul. Särskilt om man är supporter.

Visst, året började bra för min del när Finland skrällde och vann JVM-guld. Men den glädjen varade inte länge, eftersom mitt älskade Björklöven började förlora. Ja, dom har faktiskt förlorat hela 14-matcher på raken och inte vunnit en enda match under 2014. Till en början så handlade alla förluster om en massa oturliga skador. Sen när spelare började komma tillbaka och prestationerna ändå blev bra, så fortsatte man förlora. Det har liksom gått troll i det hela. Det är helt sjukt faktiskt.

Det är en jättetärande situation runt Björklöven nu. Frågan är vad man ska göra? Jag har då inga klara svar. Men en sak är säker.  Björklöven måste gå ut och kommunicera med supportrar, sponsorer, m.fl. NUUU. Även om man säger att man bara jobbar på, så måste man liksom gå ut och säga det. Berätta hur man jobbar på helt enkelt. Detta gäller styrelsen, VD:n, sportchefen, tränaren och spelarna.

Laget är i princip klart för den "negativa kvalserien". Jag har hela tiden varit övertygad om att den tränare som ev. ska lotsa oss genom den kvalserien är Jens Öhman. Mycket med tanke på att han tog upp oss förra året. Men nu är jag inte lika säker. Det handlar trots allt om 14-förluster(helt sjukt). Löven måste få en positivare trend i laget innan kvalserien börjar. Annars blir det div.1 och totalt mörker. Oftast är jag mot att sparka tränaren. Samtidigt måste vi betala Öhmans lön om vi sparkar honom tills han ev. blir klar för en annan klubb. Men det är klart, om han är fel man på fel plats så måste det ju kosta.

RÖV! Hur blev det så här?

Ej heller går det bra för Finland i OS. Under 10km klassiskt för damer satt och såg framför mig hur Saarinen skulle bli 4:a. Det blev hon också.

Förra fredagen kallades i Finland för "the black friday" med tanke på skadorna på Mikko Koivu och Valtteri Filppula som tvingade dem att tacka nej till OS. Nu har jag kommit över det och ser ändå framemot Finlands matcher. Även om det blir svårt att nå längre än kvartsfinal. Vilken business NHL är ändå. Hårt matchande in i det sista. Tänk om Filppula inte hade behövt spela sista matchen....

Alla dessa om...

Nej, jag avslutar med ett fint finländskt idrottsögonblick från ett vinter-OS.

Detta är Toni Nieminen från OS i Albertville 1992:

Motorsport, Bengt Grive och George Harrison

Jag har väl aldrig varit någon stor anhängare av motorsport. Men som finländare har det naturligtvis varit svårt att inte följa med till viss del i varje fall. Själv kan jag inget om motorer. Men jag gillar kulturen runt motorer och bilar. I förlängningen är det så mycket mer än bara just bilar.

Nu är det så att SVTs nya öppet arkiv har lagt upp en riktigt läcker programserie från 1986 som handlar om svensk motorsport. Hjulens Hjältar! Du hittar den här.

I programmet medverkar även den legendariska sportkommentatorn och forne svenska mästaren i bordtennis Bengt Grive. I serien Minnenas Television ligger det nu också ute ett program om Bengt Grive från Lasse Holmqvists klassiska intervjuprogram "Här är ditt liv".

Till slut. Ett litet klipp med en favorit till mig. Det är formel1-anhängaren George Harrison som kort pratar om Ronnie Peterson. Ingen finns som bekant kvar i livet idag.



Trots att det gick dåligt för min favorit Kimi Räikkönen igår, måste man ändå glädjas med far och son Rosberg.

Anders Forsberg fick gå från Skellefteå

Anders Forsbergs stora misstag var att han informerade spelartruppen innan han informerade de styrande i föreningen, att han hade för avsikt att träna en annan klubb nästa säsong. Forsberg förklarar det själv med att han inte ville fortsätta ljuga för spelarna och att han därför tog beslutet att informera dom. Förmodligen var detta ganska spontant. Något som straffade sig. Det här med att man tycker att Anders Forsbergs engagemang skulle ha sviktat den senaste tiden tror jag inte på en sekund. Förmodligen var det någon eller några som starkt ogillade Forsbergs agerande och således drev fram frågan om att redan nu ta i bruk kommande säsongers tränartrojka. Det har även ryktats att han skulle ha försökt locka spelare till hans kommande klubb. Det tror jag inte på heller.

Anders Forsbergs tränarmeriter från de senaste åren talar för sig själva. Skellefteå är det första A-lag som Forsberg tränar och med dem har han nått två finaler på raken och hittils i år är man en suverän serieledare. Jag känner bara Forsberg genom TV-rutan. Men om det är någon tränare som verkligen har gjort intryck på mig de senaste åren så är det just Anders Forsberg. Han är verkligen elitserietränarnas gentleman nummer ett. Förutom hans lilla snedsteg när han informerar truppen först, så har han alltid agerat professionellt. Varför kan man inte ha överseende med det? Tvivlar man faktiskt på att Forsberg inte skulle ge allt för att vinna ett SM-guld denna säsong? Framför allt undrar jag om man inom Skellefteå AIK har rannsakat sig själva och reflekterat över om man har varit tillräckligt öppen och ärlig mot Forsberg angående kommande säsong. Skellefteå kan ha skapat den här situationen själva. Om Skellefteå hade varit inne i en djup nedåtgående spiral så hade jag förstått deras beslut. När jag hör ordförande Nordlund prata så känns det som att han ytterst motvilligt måste acceptera situationen att tränare kan vara klar för andra klubbar mitt under brinnande säsong. Det säger en hel del, klubbar tänker mest på sig själva, vilket de självklart måste. Men det ska ju sägas att oftast har ju klubbarna redan sitt på de torra inför följande säsong vilket innebär att man ofta har tränare kontrakterade från just andra klubbar. Den ena situationen ger den andra.

Det är klart, om Skellefteå vinner SM-guld i vår, då kommer ingen att tvivla på att det här var ett fel beslut. Men oavsett så har man slängt ut en kär medarbetare i kylan. En tränare som hade gett sista blodsdroppen för att laget skulle få ett SM-guld. Anders Forsberg kan vara klar för Modo och Modo hade kunnat bli en kommande motståndare i ett elitserieslutspel. Men jag ser ingen känslighet i det, eftersom vi vid det här laget har lärt känna Forsberg som en professionell tränare. Däremot var det ytterst känsligt för flera år sedan när Roger Melin tränade Rögle i en kvalserie, samtidigt som hans kommande arbetsgivare Linköping också spelade i samma kvalserie. Då handlade det om att följande säsong få träna i allsvenskan eller elitserien.

Nu sjösätter Skellefteå en ny tränarorganisation där jag har förstått att förutom värvningar så ska även general managern Lasse Johansson ansvara för laguttagningar. Johansson säger: "-Jag är ytterst ansvarig för det i fortsättningen. Tanken med den nya rollen och den nya organisationen är att tydliggöra rollerna inför framtiden i den här föreningen." För mig spontant så känns det som att det blir mera otydligt. Man måste väl ha en ansvarig tränare som står i båset? Eller kanske inte. Jag är väl bara gammalmodig.

Nu återstår det se vart Anders Forsberg hamnar nästa år. De flesta tror på Modo. Det ska sägas att han förmodligen hade haft en lugnare situation om det inte vore för att han är en väldigt het tränare på marknaden. En tränare med färre alternativ hade kanske varit tvungen att vänta tills efter säsongen för att göra klart med ny klubb. Visst, ingen tvingade Anders Forsberg att skriva på för en ny klubb. Men på samma gång som Skellefteå AIK visade intentioner på att man inte ville förlänga så kände väl Forsberg att han ville smida medan järnet var varmt. Många bra anbud hade kunnat gå förbi. Jag vill också tillägga att mediatrycket förmodligen har gjort sitt. När frågorna blev många, ville Anders Forsberg vara öppen och ärlig med sina spelare. Det resulterar i ett klubben sparkar honom med motiveringen att hans engagemang inte har varit 100%.

Förövrigt är jag Björklövare, om någon undrar.

Björn Borgs garageportar!

Det var mot dessa portar som underbarnet Björn Borg stod och nötte tennisslag hemma i Södertälje.



Kul att de får se lite dagsljus. Nu är det läge att hitta något ställe för dem där de kan visas upp.