Björklöven, Bengt-Åke plus lite till.....

Björklöven lever! Umeås näringsliv och befolkning har tillsammans jobbat för att Björklövens konkurs ska hävas. Nu har det unika hänt. Man har överklagat en konkurs som man själv har begärt sig i. Detta är väldigt sällsynt inom affärsvärlden och förmodligen är det första gången det händer i idrottssverige.

Nu gäller det bara att säkra elitlicensen. Sen gäller det att börja med en stram organisation där mycket ideelt arbete kommer att behövas.

--------------------------------------------------------------------
Mången har irriterat sig på Bengt-Åke Gustafssons humör i samtliga intervjuer senaste året, däribland jag. Men även om det är 4 år sedan B-Å kammade hem allt, så får vi inte blunda för de insatser tre kronor har gjort åren 2007-10. Sverige har utan de främsta stjärnorna från NHL år efter år lyckats ta sig förbi kvartsfinalen i hockey-VM. Kvartsfinalförlusten mot Slovakien i OS var definitivt ett debakel, men 1 OS-guld, 1 VM-guld och 3 VM-brons är ett oerhört bra facit. Jag kan tänka mig att det finns flera punkter där B-Å inte har varit tillräckligt bra för att leda Sverige, men han har valt att leda laget på sitt sätt.

Tiden har nu verkligen kommit för ett förbundskaptensbyte. Nu kan tre kronor gå vidare med Per Mårts och "matchens stora kung" Bengt-Åke Gustafsson, som "Ankan" kallar honom i matchen mot Sovjet i VM-87, kan gå vidare i sin tränarkarriär.

Sällan har jag garvat så mycket som efter Bengt-Åkes time out i bronsmatchen. Det kunde te sig osportsligt och man får inte förnedra motståndaren. Men jag tycker att tyskarna bör ha överseende när de hör förklaringen. Snacka om att B-Å var nöjd med den passningen till mediakåren.



--------------------------------------------------------------------
Att Tjeckien kan vinna årets VM får mig att drömma om att Finland ännu en gång kan göra det som dom gjorde 1995. Tjeckien visar att det inte behövs alltför många storstjärnor för ett ta hem ett VM-guld. Det behövs bara en massa hjärta för att lira hockey.

Ja, naturligtvis behöver man en massa flyt och en gnutta tur också. Vilket i och för sig inte brukar vara Finlands grej.

Nåväl, grattis Tjeckien!

Några reflektioner....

Läste att Floyd Landis erkänner dopning. Han fråntogs ju sin seger i Tour de France 2006 efter att ha blivit fälld för just det. Då erkände han minsann ingenting. I flera år har han bedyrat sin oskuld.

Nu efter ett par år erkänner han alltså bloddopning och pekar samtidigt ut Lance Armstrong. Den sexfaldige Tour de France-vinnaren har ju ofta omgärdats av dopningsmisstankar.

Själv vet jag inte vad jag ska tro. Men jag tycker det är intressant att många idrottare till slut erkänner. Däremot förstår jag inte hur många av dem har klarat av att ljuga i flera år.

--------------------------------------------------------------------

Hockey-VM är slut för mitt Finland. Ett VM som började med en chockartad förlust mot Danmark. Efter det spelade Finland med kniven mot strupen i flera matcher. Till slut blev man dock klar för kvartsfinal. Väl där blev det respass mot Tjeckien på straffar. Tungt!

Finland har haft problem med målskyttet i detta VM och man har saknat dom där naturliga målskyttarna. Men vi har fått se ett par nya ansikten i årets finländska lag och det är positivt för framtiden. Återigen blev det alltså respass redan i kvartsfinalen. Jag kan inte erinra mig senast Finland mötte en av de svagare nationerna i kvartsfinalen.

Tre Kronor verkar nu bli den största utmanaren till Ryssland om VM-guldet, även om Tjeckien i semifinal naturligtvis inte är någon lätt match. Jag blir imponerad av Sverige. Det kan gå ett par år när man inte rosar marknaden i storturneringar. Men när man väl lyckas så når man ofta ända fram till guldet. Men frågan är om något lag kan slå Ryssland nu? Jag har svårt att tro det.

Giganternas kamp

I senaste avsnittet av Stopptid.

Johann Cruijff vs. Franz Beckenbauer i VM 1974.

Övriga medverkande: Johan Neeskens, Paul Breitner, Berti Vogts, Gerd Müller m.fl.

Programmet hittar du här.

Gottfried von Cramm

Den tyska friherren Gottfried von Cramm var en av de stora tennisspelarna under "amatöreran". Det var amatörspelarna som i början på 1900-talet spelade Franska Öppna, Wimbledon osv. Först 1968 fick såväl amatörer som proffs delta i grand slam-turneringarna.

Denna von Cramm var känd som en stor sportsman och han spelade en stilren tennis. Han var inte direkt de stora titlarnas man. Han vann endast två grand slam-titlar, båda två i Franska Öppna(1934,1936). Han lyckades aldrig vinna en final i Wimbledon trots tre försök(1935-37). De två första finalerna förlorade han mot Fred Perry den tredje mot Donald Budge. Just Budge kom flera gånger att bli von Cramms baneman i stora matcher. Vid sidan av tennisbanan var dessa två goda vänner.

Men historien om von Cramm är inte bara präglad utav tennis, utan den handlar även om hur han behandlades av naziregimen i Tyskland. Som idrottsman i världseliten ville naziregimen att von Cramm skulle tala väl om nazismen ute i världen, något som von Cramm inte ville. 1938 blev han anklagad för homosexualitet och tillfångatogs av Gestapo. Han släpptes efter ett par månader. Efter att han blev frisläppt tillbringande han mycket tid i Sverige och han var god vän till Gustav V. Han stoppades även flera gånger från att delta i olika turneringar. Behandlingen av denne fair play-spelare väckte stora protester från andra topptennisspelare.

1940 värvades von Cramm till den tyska armén. 1942 befann han sig utanför Moskva som kulspruteskytt. Men efter köldskador blev han hemskickad från armén samma år. Samtidigt blev han belönad med järnkorset. Det var allmänt känt att von Cramm inte sympatiserade med naziregimen och man var rädd att han konspirerade med fienden. Han blev även misstänkt för att ha varit med och planerat attentatet mot Hitler. Tack vare hans vänskap med den svenska kungen kunde han släppas från denna utredning. Efter kriget fortsatte von Cramm spela tennis. Han vann sitt sista tyska mästerskap 1949 och 1953 spelade han sin sista Davis Cup-match.

Förövrigt kan också nämnas att han åren 1955-59 var gift med den amerikanska mijadärskan och societetskvinnan Barbara Hutton. Hutton vars historia också är väldigt fascinerande och hon dog 1979 i misär och hon hade vid det laget slösat bort alla sina egendomar.

Gottfried von Cramm själv dog i en bilolycka 1976 i Kairo.

Jag avslutar inlägget med en kort historia:

Under kriget lär han en gång ha räddat en amerikansk pilot som hade störtat med sitt plan i närheten av von Cramms slott Bodenburg.

"Varför hjälper du mig", frågade den amerikanska piloten.

"Jag hjälper dig för att jag en gång spelade tennis med Don Budge", svarade von Cramm.

Då sa piloten: "Ååh, då måste du vara Gottfried von Cramm."

"Säffle-Gunnar"

Källa: om4ever.com

Säga vad man vill. Sverige har haft stora fotbollshjältar genom tiderna. Somliga med mer tragiska livsöden än andra.

Sveriges kanske mest okända fotbollshjälte genom tiderna är förmodligen Gunnar Andersson. Denna värmlänning som föddes i Arvika 1928 tog tidigt en plats i IFK Åmåls A-lag. Han blev kallad "Säffle-Gunnar" eftersom hans familj hade flyttat från just Säffle till Åmål. IFK Göteborg fick upp ögonen för denne målfarlige anfallare och man värvade honom 1949. Sejouren i Göteborg blev dock kort. I samband med övergången till göteborgskamraterna ansågs han ha fått alldeles för stora ekonomiska fördelar. Som reglerna var vid denna tid blev han proffsförklarad och därmed avstängd ett år av det svenska fotbollsförbundet.

Han blev dock upptäckt av den franska storklubben Olympique Marseille och skrev kontrakt med dem 1950. Det var här han gjorde sig odödlig! Eller vad sägs om 169 mål på 220 matcher åren 1950-58? Detta gjorde han utan att vara lagets straffskytt. Andersson anses vara en av Marseilles stora genom tiderna. Efter tiden i Marseille gjorde han även några utflykter i andra franska klubbar.

Odödlig var det. Ja, alltså odödlig i den meningen att han aldrig kommer att glömmas av Marseille-fansen. Men tyvärr fick sagan om Gunnar Andersson ett tragiskt slut. Likt historien om Nacka Skoglund, dog också Gunnar i förtid. Han dog 1969 i en hjärtattack. Han var då precis som Nacka fattig, sjuk och utan vänner. Scenariot var det samma. Personer i omgivningen hjälpte tills de inte kunde hjälpa till mera. Hade det inte varit för Marseille-supportrarna så hade han kunnat bli begravd utan gravsten. Gunnar hade även flyttat tillbaka till värmland 1964 för att ta sig an IFK Arvika som spelande tränare. Men han fullföljde inte det uppdraget.

Det har gjorts en TV-dokumentär om Gunnar Andersson. Den heter "Målgöraren i Marseille". Av någon anledning fick aldrig Andersson chansen i det svenska landslaget. Däremot spelade han en B-landskamp för Frankrike.

Davis Cup i centrum för politiska demonstrationer

Sverige har vunnit den klassiska tennisturneringen Davis Cup 7 gånger. Senast det begav sig var 1998 när Sverige vann över Italien i Milano.

Men detta idrottsevenemang har i Sverige även fått stå i centrum för politiska demonstrationer. Förmodligen har det handlat om att Sverige har haft "oturen", om vi säger så, att lottas mot länder som svenska politiska grupper har haft åsikter om.

Senaste exemplet är Davis Cup-matchen mot Israel i Malmö 2009. Matchen föregicks av mycket skriverier och utanför arenan ägde till största delen fredliga demonstrationer rum. Kommunen hade även tagit beslutet att stänga matchen för publik. 1975 hade man också tagit beslut att stänga en match för publik. Då var det Davis Cup-matchen mellan Sverige och Chile i Båstad som hamnade i blickfånget. Detta var endast två år efter Augusto Pinochets militärkupp.

Men första gången en Davis Cup-match i Sverige hamnade i centrum för sådana här politiska aktiviteter var 1968. Sverige skulle möta Rhodesia(nuvarande Zimbabwe) i Båstad. Rhodesia leddes vid den här tiden av Ian Smith, son till en skotsk invandrare. Hans regim ansågs av många vara rasistisk och det politiska systemet segregationistiskt.

Om denna händelse i Båstad har P3 dokumentär gjort en radiodokumentär. P3 dokumentär som förövrigt är ett helt suveränt program. Länken till programmet om Båstadskravallerna hittar du här.

Oleg Salenko

Den då 42-åriga Roger Milla trodde kanske att han kunde bli namnet på allas läppar igen, när han fick hoppa in i halvtid i gruppspelsmatchen mellan Kamerun och Ryssland i fotbolls-VM 1994. Hans laguttagning hade varit kontroversiell eftersom han egentligen inte ansågs platsa i laget. Men man kunde helt enkelt inte låta bli att ta ut denna nationalhjälte i laget.

Tro det eller ej, men Milla gjorde mål bara efter en minut i sitt inhopp. Men matchen kom att bli mer känd för det som hade tagit sin början i första halvlek. Nämligen Oleg Salenkos målkalas. Salenko hade gjort ett äkta hattrick i första halvlek och i andra halvlek gjorde han två mål till. Ryssland vann matchen till slut med hela 6-1. Salenko delade turneringens skytteliga på 6 mål med Hristo Stoitjkov. Dessa två fick dela på utmärkelsen "guldskon". Nu visar det sig att Salenko vill sälja sin guldsko för att få rätsida på sin ekonomi.

Här följer ett youtube-klipp med highlights ur ovan nämnda match: