måndag 13 juni 2011

Al Arbour

Stanley Cup-finalerna är igång och inatt kan Vancouver Canucks bli mästare om de vinner borta mot Boston. I repsektive lags bås återfinner vi två tränare som är goda vänner och som har gjort liknande tränarkarriärer, nämligen Alain Vigneault(Vancouver) och Claude Julien(Boston). En av dem kommer snart att få titulera sig Stanley Cup mästare som tränare.

Idag väljer bloggen att uppmärksamma en gammal mästartränare vid namn Al Arbour. Men innan han blev tränare så var han också en framgångsrik spelare. Kanadensaren Arbour vann Stanley Cup som spelare med Detroit(1954), Chicago Blackhawks(1961) och med Toronto Maple Leafs(1962,1964). Arbour som spelade som back är en av endast 11 spelare som har vunnit två Stanley Cup-titlar på raken med två olika lag. Han är också en av 10 spelare som har vunnit Stanley Cup med tre olika lag. Han kunde även ha vunnit med ett fjärde lag. Han var lagkapten för St. Louis Blues som gick till tre finaler åren 1968-70. Man förlorade dock samtliga finaler i 4 raka matcher. Al Arbour var också känd för att spela i glasögon. Han var den siste spelaren i NHL att spela med dem.

Det var också i St. Louis Blues som Arbour inledde sin tränarkarriär. Efter tre säsonger i Blues blev han värvad som tränare till den färska NHL-organisationen New York Islanders. Från att ha varit NHLs sämsta lag byggde Arbour upp laget säsong för säsong. Men det skulle visa sig att det inte var alltför lätt att kamma hem en Stanley Cup-titel. Trots ett par fina grundsäsonger så var det först 1980 som Islanders vann den ädlaste av titlar då man besegrade Philadelphia i finalen.

Succén fortsatte och Islanders vann 4 raka Stanley Cup åren 1980-1983. I laget spelade storspelare som Bryan Trottier, Clark Gillies, Denis Potvin, Bob Nystrom, Mike Bossy m.fl. Vi ska heller inte glömma svenskarna Anders Kallur och Stefan Persson som var med och vann alla 4 år.

Sviten tog dock slut när Islanders 1984 förlorade mot Edmonton Oilers i finalen. Edmonton som hade Gretzky, Kurri, Messier m.fl. i laget. Arbour fortsatte som tränare i Islanders fram till säsongen 1985-86. Han var dock snabbt tillbaka i laget och tränade Islanders åren 1988-1994. Detta var en period utan desto större framgångar för Arbour och Islanders. Han ledde dock laget fram till en semi-final 1993. Där blev dock Montreal och muren Patrick Roy alltför svåra. 2007 gjorde Arbour en comeback för en match i Islanders-bås. Detta var hans 1500:e match som tränare för Islanders. Man vann matchen över Pittsburg med 3-2.

Arbour anses vara en av NHLs bästa tränare någonsin. Det är bara Scotty Bowman som har vunnit fler matcher som tränare i NHL än Arbour.

onsdag 8 juni 2011

Utklassning a'la 1990 samt kuriosa

Ingen trodde nog på ett liknande nederlag som när Finland utklassades med 6-0 i en träningsmatch mot Sverige inför VM 1990. Nu hände det dessutom i en tävlingsmatch. Nejdu, Mixu Paatelainen, du har mycket kvar innan du får fason på detta finländska landslag. Ett landslag som för närvarande inte kan mäta sig med det lag som Richard Möller Nielsen så framgångsrikt tränade i kvalet till VM-98 eller det lag som Roy Hodgson tog skalper med i EM-kvalet för ett par år sedan.

Det var en konstig känsla, men jag höll inte särskilt hårt på Finland igår. 5-0 tycker jag var pinsamt, men samtidigt vill jag ha Sverige med till EM. Jag gladdes med dem igår.

Här är förvrigt ett klipp inför Sveriges VM-äventyr 1990 i Italien. Man kan se bilder från när de genrepar mot Finland. Anders Limpar och Tomas Brolin storspelar.



Såg i en intervju inför matchen att Ola Toivonen var den enda spelare med finländskt påbrå i det svenska landslaget. Han hade inga som helst känslor för Finland och han kan ingen finska heller. Hans pappa Yrjö kom förövrigt till Sverige i barndomsåren. Yrjö Toivonen har bl.a. varit tränare i Degerfors, Olas moderklubb.

Plötsligt slog det mig att jag ville "brainstorma" fram lite kuriosa om det svenska landslaget. Jag började klura på vilka som har spelat i det svenska landslaget(a- och u21-landslaget) och har finländskt påbrå.

Så här ser min lista ut:

Sulo Vaattovaara
Fredrik Stoor
Teddy Lucic
Rami Shaaban
Ola Toivonen
Jonas Wirmola
Haris Laitinen
Kaj Eskelinen

Nu är jag faktiskt inte helt hundra på utifall alla dessa har representerat Sverige på a- eller u21-landslagsnivå. Så det är lite utav en chansning på somliga namn.

Komplettera gärna listan om ni kan komma på fler spelare med finländskt påbrå som har lirat i det svenska landslaget.

Uppdatering....

Jag har saknat den där riktiga lusten att blogga. Därav denna långa paus.

Så mycket jag borde ha skrivit om. Sävar-sonen Assar Rönnlund gick ur tiden, Peter "Foppa" Forsberg lade skridskorna på hyllan, Finland vann VM-guld i ishockey, Viljo Nousiainens sexövergrepp, Ricky Bruch dog efter en tids sjukdom osv.

Men nu är jag här igen.

onsdag 5 januari 2011

En gnista av hopp


Ibland måste jag få bryta in med ett blogginlägg som för den stora massan kanske inte är av så stort intresse. Men jag kan inte låta bli.

Jag håller på Björklöven och det är minsann inte lätt. Efter tvångsdegraderingen till div.1 så är det svårt att motivera sig för att gå och titta på en match mot t.ex. Kalix Ungdom. De senaste säsongerna har man ju med spänning kunnat ta sig till hockeyladan för att se Leksand, Malmö, AIK m.fl.

Idag kontrakterade man kämpen Johan Wikström som pga. familjeskäl lämnade Almtuna under säsongen för att flytta hem till Umeå. Detta är sådant som skänker hopp för framtiden. Särskilt också eftersom han har signerat ett kontrakt till säsongen 2012/13. Förra säsongen när ett storsatsande "löven" totalfloppade med namnkunniga spelare, så kom Wikström in från Lycksele och blev till slut lagets bästa målgörare.

Vad som dock är tråkigt är att Björklöven förtillfället inte lyckas behålla sina bästa juniorer i stan. Detta trots att det finns ett hockeygymnasium i Umeå. TV-puckens bästa målvakt William Silwerfeldt Öhman lämnar troligtvis Björklöven för Modos juniorer och hockeygymnasiet i Örnsköldsvik. Förra året lämnade Lukas Wallmark(årets MVP i TV-pucken) laget för att gå till Skellefteå.

Men det gäller att kämpa på. Man måste se till att ta ett steg i taget på alla nivåer inom organisationen. Allt måste bli bättre. Det är i varje fall kul att konstatera att Umeå får fram talanger. I en framtid kanske vi lyckas behålla dem i stan också.

För evigt för alltid Björklöven!

fredag 10 december 2010

Finländsk guldmakare lägger av


Finland hade gjort ett miserabelt hockey-VM i Tyskland 1993. Året innan hade Finland gått till final och förväntningarna var höga. Finland gjorde sig nu av med Pentti Matikainen och in kom en högoddsare. Han var svensk och han hette Curt Lindström.

Intresset för ishockeyn i Finland ökade allt mer i takt med att Finland kunde mäta sig med de andra nationerna. Dessutom hade Lindström hittat sin superkedja. Den såkallade "Knatte, Fnatte och Tjatte"-kedjan bestod av Saku Koivu, Ville Peltonen och Esbo-sonen Jere Lehtinen. De var alla unga och hade hockeyvärlden för sina fötter. Efter VM-guldet skulle de alla få pröva sina vingar i NHL.

Jere Lehtinen skrev på för Dallas där han kom att stanna hela sin NHL-karriär. Han blev inte känd som någon stor poängmakare, däremot blev han känd som den ypperlige lagspelaren. Hela tre gånger blev han vald till NHL:s bästa defensiva forward(åren 98,99 och 03). Med Dallas fick han även vinna Stanley Cup 1999.

Även i landslaget har Jere varit en bekant figur. Jag nämnde VM-guldet 1995. I storturnerngar på senare år fick han ofta spela i samma kedja som Koivu och Selänne. I landslaget har han skramlat ihop 1 VM-guld, 3 VM-silver, 1 OS-silver och 3 OS-brons. Detta gör kanske Jere Lehtinen till vår mest framgångsrika spelare i landslaget någonsin. Han är också den enda finländare som har vunnit både Stanley Cup och VM-guld.

Jag kommer ihåg VM-turneringen 2007 som faktiskt blev Jeres enda VM-turnering som han deltog i sedan han hade blivit NHL-proffs. I alla år hade han tackat nej, ofta pga. skador. Att Lehtinen nu äntligen tackade ja såg man som ett gott omen, eftersom Lehtinen hade fört Finland till VM-guld senast han hade deltagit i ett VM. Detta var alltså för över 10 år sedan. Men han lyckades så när göra om den bedriften. Kanada blev dock för svåra i VM-finalen 2007.

Till slut blev skadorna för många och han tog beslutet att säga tack och adjö till spelarkarriären. Lehtinen vann aldrig någon Lady Byng Trophy. Men Jere du får en Lady Byng Trophy av mig för ditt gentlemannamässiga agerande på isen. Sen var du en helt okej hockeyspelare också.

torsdag 9 december 2010

Europacupen 1986 - Möjligheternas turnering?

1993 ändrade man formatet för Europacupen och man gav turneringen namnet "Champions League". Statusen för denna turnering höjdes i och med detta.

Men visst var den gamla europacupen också viktig för mästarlagen. Man spelade inga gruppspel, utan turneringen spelades i omgångar där lagen mötte varandra hemma och borta. Det var också bara ländernas mästarlag som fick delta, med undantag ifall den regerande mästaren inte kvaliciferade sig genom att vinna sitt lands mästerskap. Isåfall fick två lag från ett land delta.

Idag har vi också ett läge där det vanligtvis bara är ett par lag i toppligorna som har chans att vinna. Vi är vana att vinnarna i CL t.ex. heter Barcelona, Inter eller Manchester United. Men under europacupens tid var det en annan spridning, detta beroende på att det var mycket jämnare mellan lagen på europanivå samt runt om i de inhemska ligorna.

Vi har t.ex. åren 1977-82 då det endast var brittiska segrarlag. Lagen Liverpool(77,78,81), Nottingham Forrest(79,80) och Aston Villa(81) tog hem segrarna under de åren. Legendariska tränaren Brian Clough tränade fram sitt Nottingham till två raka europacupsegrar och jag tror inte det är alltför många unga som följer CL idag som vet om att Nottingham Forrest har vunnit turneringen.

Men Europacupen 1986 är ändå min favoritturnering när det kommer till sprindning av lag. Svenskarna kommer ihåg att IFK Göteborg gick väldigt långt och man var väldigt nära att vinna över Barcelona i semifinalen. Men till slut vann Barcelona på straffar.

Men det ska också sägas att de finländska mästarna Kuusysi gjorde en strålande insats när man tog sig ända till kvartsfinal. Detta efter att ha besegrat FK Sarajevo och Zenit Leningrad i de två första omgångarna. I kvartsfinalen blev dock Steaua Bucharest för svåra. Men man gav dem hårt motstånd.

Steaua Bucharest gick sedan och vann hela turneringen. I finalen besegrade man Barcelona på straffar. Barcelona lyckades inte överlista spöket i Steaue Bucharests mål Helmuth Duckadam en enda gång.

Vinnaren i europacupen 1986 blev alltså Steaua Bucharest. Flest mål i turneringen gjorde förövrigt Torbjörn Nilsson(7 mål). Kuusysi gick 1996 ihop med Lahden Reipas och bildade FC Lahti.

Här följer två youtubeklipp med två olika straffavgöranden. Först är det semifinalen mellan Barcelona och Göteborg, sedan följer finalen mellan Steaua Bucharest och Barcelona.



fredag 3 december 2010

Första världscupsegern och i tre kronors tjänst


Utan att egentligen ha något stort intresse för alpint, så nämnde jag förra söndagen till en idrottsintresserad arbetspolare att Maria Pietilä-Holmer aldrig har vunnit en världscuptävling.

Vad visar det sig då att hon gör samma dag? Jo, hon går och vinner världscuptävlingen i slalom i Aspen.

Denna umetjej som i unga år åkte mycket i Bräntbergsbacken, som ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor. En backe som inte ser ut att vara mycket för världen.

Hennes pappa Tom Pietilä är även han en känd idrottsprofil. Han växte upp i Karleby, Finland men ishockeykarriären och studierna tog honom till Umeå. Han fick dock avsluta sin hockeykarriär i förtid pga. ryggbesvär. I hans yrkesutövande som sjukgymnast har han dock fått vara med om mycket. Han har bl.a. varit sjukgymnast för tre kronor och för toytas rallyteam.

Som sjukgymnast i tre kronor intervjuades Tom ibland av finländsk-TV. Tom har trots allt spelat landskamper för Finland på olika nivåer. När det kommer till vilket lag som han höll på säger han så här i en artikel i VK från 2008: "Det var en ren yrkesfråga. Jag höll på Sverige, men när Finland spelade mot andra länder fick Lejonen gärna vinna".

Så nu säger jag att "Björklöven inte stiger till elitserien 2015", i hopp om att dom faktiskt ska göra det. Men först måste dom ta sig upp ur divsion 1 träsket.